AuNu

Vi ursäktar oss för att det tagit en sådan tid med uppdateringarna. Finns inget gratis Internet någonstans ju, och det tar lite tid att lägga upp bilder och grejer. Sen har vi ju faktiskt haft bättre saker för oss, helt enkelt! (; hihi. Men här tänkte jag så kortfattat jag kan skriva om vad som hänt sedan senast. Det kommer även någon bild på när vi åkte forsränningen eftersom vi fått in dem på en dator nu..

I äggfisluktsstaden Rotorua träffade vi konstigt nog Sigrid och Fredda från hemma. Helt sjukt. Där bara stod dem i köket när vi skulle laga mat. Det var på väg norrut medan vi åker söder ut. Världen är så himlahimla liten.

Till slut lämnade vi alltså denna äckligt luktande stad till min stora glädje (måste ha ärvt mamis luktsinne, för jag höll på att dööööööö lite då och då, medan de andra bara tyckte att det luktade äckligt). Det var dags för East as (allting i det här landet är ”sweet as”, och därför har dem gjort ett paket på östra kusten som de kallar ”east as”). Vår maoirichaffis hette Pedro, och vi kom att bli kallade ”Team Sweden” alla dessa dagar av honom eftersom vi var de enda svenskarna. Jag fick dessutom namnet ”Blon blon” och malin ”blondie”. Då var han nöjd. Hur som helst så började det med att vi skulle mysa med ett träd och be om fint väder dessa fyra dagar. Det gjorde vi och uppvaktade den med blommor och allt. Fint ska det vara. När vi kom fram till Tatapouri som skulle bli vårt hak över natten  (för övrigt typ världens mysigaste ställe precis vid havet) bestämde vi oss för att se på Whale Rider. Det är en film som spelats in i byn vi skulle till dagen efter, och som har fått oscars och grejer. Så vi tänkte att om vi ska se var den spelats in så måste vi ju ha sett själva filmen också. Så det gjorde vi. På kvällen kom en kille dit och dukade upp till vinprovning med viner från Gisborne. Jag nöjde mig med den lokala ölen, medan de andra glatt smakade på. Satt precis bredvid havet och hade en öppen brasa, och några killar satt och jammade på gitarren. Vi kan väl säga att det var mycket här som vår lilla arma trupp svetsades samman. Medan människor blev mer och mer fnittriga av vinet. Hur mysmysmys som helst, och vi kom att tycka jättemycket om alla i gruppen!! När vinet tog slut fortsatte vi med att sätta oss runt brasan och bara sjunga och prata hela kvällen. Jättemysigt.

Oh.. Förresten. Glömde. Vår kära chaffis hade en jättekul lek som vi gjorde när vi åkte med bussen. Ibland stannade han till vid en fårhage, och så skulle någon öppna fönstret och skrika HEEEY SHEEEEP och sen skulle man räkna hur många som började springa. Den som fick flest att springa vann. Man kan nog säga att Simon satte rekord. Där var inte många får som vågade stå stilla. Vi skrattade så att vi kiknade. Simons nya smeknamn blev härmed ”Hey sheep”.

Dagen efter begav vi oss först till platsen där Whale Rider spelades in. Först fick vi komma in i ett av ”Maori tempeln” där en maori berättade lite om utsmyckningarna och sånt. Hon sjöng oss dessutom en sång och som tack skulle vi svara med att sjunga en sång tillbaka. Detta gjorde vi. Det var en maorisång som chaffis lärt oss. Himla fint.

Hur som helst fick vi höra om historien som låg bakom whale rider och sen fick vi se massa platser som man använt i filmen, och dessutom en av båtarna som de behållt och de ”valar” som strandat på stranden som låg precis nedanför. Jättekul att se exakt var det spelats in i både byggnader och props.

Sedan begav vi oss till Rangituka där jag haft ett av mina absoluta favorittillfälle på hela resan. Vi skulle alla ut och rida. Och här var det inte finrida, utan lekrida. Vi galopperade på stranden med vågorna som slog emot en. Jag och Malin har aldrig ridit så fort i hela våra liv, och vi var två stora leenden. Helt sjukt jäkla roligt. Jag hade jättetajta jeans och kom inte ens upp på min häst, och det tyckte vår ledare var himla roligt. Speciellt eftersom jag var en av de få erfarna ridarna. Hihi. Hur som helst var vi helt dyngsura när vi kom tillbaka efter att ha raceat på stranden. Lätt den bästa upplevelse jag någonsin haft på hästryggen. När vi kom tillbaka skulle vi göra våra egna maorihalsband genom något som heter bone carving. Vi båda valde halsband med betydelsen eternity. Snyggt som tusan. Vet dock inte om vi kommer få dem igenom tullen i au eftersom det är gjort av ben.. Det blir ett äventyr. (;

Nästa morgon började med att vi skulle gå upp till en fyr som låg på Nya Zeelands mest östliga punkt på fastlandet. Det var typ 700 trappsteg. Ganska brant dessutom. Så svettiga som djur kom vi till slut upp (sämre kondis än så här har vi aldrig haft). Lätt inte värt det tyckte jag, men det tyckte nog andra. Sedan bar det av ner igen samma väg. Då tyckte jag att vi var värda en glass efter lunchen, så så blev det! (:

På eftermiddagen kom vi fram till Te Kaha där vi skulle bo. Bodde precis vid havet igen, och nu badade vi. Vissa provade att paddla kajak. För vissa gick det bra, andra mindre.. Hehe! På kvällen chillade vi alla och drack öl och lekte lekar. Sjukt mycket skratt!

Dagen efter detta låg vi på stranden någon timme och tog sedan ett gruppfoto innan vi begav oss tillbaka till äggfisluktstaden Rotorua där vi spenderade ännu en natt. Vårt east as äventyr var därmed slut, och vi tyckte det var SWEEEET AAAS! Hur fett bra som helst!

Efter Rotorua åkte vi vidare till Waitomo där det regnade. Vi satte oss bara på den lokala puben och tog en öl och tittade på rugby innan vi begav oss till sängarna igen.

Igår åkte vi från Waitomo till Taupo. Vädret pendlade hela tiden, och vår chaffis hade kontakt med flygplatsen i Taupo eftersom vi skulle göra vårt sky dive. Ena sekunden regnade, den andra var det sol. Vår sky dive blev uppskjutet till lite senare på eftermiddagen, och med en rejäl blåst fick vi klartecken!!

Vi fyra och en korean skulle få hoppa tillsammans. Föreberedelsen blev att skriva Team Sweden på våra armar så att de skulle komma med i vår film och på fotona. Vi betalade alltså alla för en privat kameraman som hoppade med oss. Ett gäng danskar åkte upp i första omgången, och när planet kom ner igen var det vår tur. Sjukt ful mundering (som ni ser på bilderna), men det brydde vi oss minst av allt om. Vi tryckte alla in oss i planet och lyfte. Vi skulle göra det högsta hopp man får göra som tandemhoppare, vilket är 1500 feet (ungefär 5000 meter). Så glöm inte kolla det nästa gång ni sitter på ett plan. När det är 1500 feet så tänk er att hoppa ut där, för det var vad vi gjorde! Sjukt nervösa hoppade vi alla i varje fall. Tydligen har vi åkt 3 kilometer fritt fall innan fallskärmen löstes ut. Detta gjorde vi på en minut. Sedan hängde vi cirka fyra minuter i luften med fallskärmen innan vi nådde marken. En helt sjuuuuuuuuk upplevelse. Jag har aldrig varit så rädd som när jag hängde med benen utanför planet och sedan åkte rakt ner. Kunde knappt andas av fartvindarna, men fick ändå ihop en bra video! Denna får ni se när vi kommer hem, eller om ni kommer hit! Hihi. Den ligger och väntar på datorn. Bilderna får ni dock se nu.

Som vanligt ligger det fler bilder på facebook. Malins kommer senare, för hon är inte här nu, och jag har inte dem på min dator. HÅLL TILL GODO!

Förresten. Glöm inte Suss och Simons blogg. Där kan ni läsa allt ur en annan vinkel! (; www.sjxll.blogg.se

Emma

BILDER:

Här är vi på väg ner för 7 meters-fallet


Vinkivink


Vi kramar trädet


Malin i maoiritempel

Jag klappar "valen" i Whale Rider


Vi fyra på berg med våra ädla springare


Jag och malin


Första soluppgången i världen denna dag


När vi kommit upp till fyren


Hela gänget inklusive busschaffis. Jättehärligtgäng!!


Jag är jättepepp inför lyftningen


Kan ha varit den värsta sekunden i mitt liv (;









som sagt.. mer på facebook! (;