AuNu

Dagarna bara rullar här.. Idag är det ett halvår sedan vi lämnade Sverige. Det känns helknas! Vad som också känns konstigt är att vi nu lämnat våra underbara S bakom oss.. De har några dagar till här på Nya Zeeland så de stannar några nätter till i Queenstown. Så i morse hade vi ett sorgligt farväl. Om inte våra resplaner ändras så att de korsas igen är nästa gång vi ses hemma i Sverige...! Hur konstigt kommer inte det att kännas?! Att visa dem runt i HBG och att åka upp till dem i Karlskrona?! Jag och Emma är i alla fall eniga om en sak – vi har hittat två vänner för livet och vi kommer sakna dem massor!!!


Så till resuppdateringarna:

Vi lämnade Wanaka och hamnade i Queenstown! På vägen dit gjorde vi ett stopp i Puzzle world. Ett ställe där man blev knäpp på riktigt! Det var ungefär lustiga huset i enorm version. Jag och Emma fastnade i kluringarna som var utlagda på borden utanför. SoS gav sig in i den förvirrande världen så om ni vill se bilder därifrån kommer de säkert upp inom kort på deras blogg! Det fanns även en shopp där man kunde köpa många olika sorters kulringar och spel. Emma höll ett, om inte två ögon på mig för att jag inte skulle köpa med mig allt där (ibland är det ganska bra att VISAkortet inte fungerar längre!!...)


     
(klicka på bilderna för att få dem större!)

Bussen tuffade sedan vidare ner till Queenstown. Vägen dit var underbart vacker. Körde längs sjöar och berg i en salig blandning. Gjorde ett stopp vid en reflekterande sjö, eller en sjö som reflekterar omgivningen kanske det heter?! Vackert var det i vart fall, fast lite molnigt, så bilderna blev inte helt lyckade...



Vi anlände och checkade in som vanligt – det är nog enda gången som det är jobbigt att resa med KIWI, när 100 backpackers ska checka in på ett o samma ställe samtidigt... Men vi fick vårt rum och även en balkong och kyl!! inte illa!


Det var specialpris på maten i baren, så vi hamnade där, sen var det fest för hela slanten! Vi fyra hade en härlig kväll och avslutade på ”Fergburger” - hamburgerrestaurangen som Louise och Alle tipsat oss om. Det Visade sig skulle bli vårt stammisställle under de dagarna vi hade där!! Hamburgarna är ENORMA och sååååå goda!!! (lite dyra dock... men det var once in a life time!!)




Dagen efter var vi lite sletna måste jag erkänna.. Det blev en promenad runt i stan, en Fergburger till lunch (….) och tidig läggdags.


Klockan ringde sedan tidigt på morgonen då vi skulle till Milford Sound, en nationalpark i världsklass. Vi åkte buss dit – ganska lång resa, med några mysiga stopp längs vägen för fototagning av naturen. Eller som vår chaufför uttryckte det, ”Det är tur att vi har två dörrar på bussen idag, för ni kommer vara som Asiater – hoppa ut, ta foto, hoppa in, hoppa ut, ta foto, hoppa in...” (vi har inga fördomar!...)



rätt eller fel håll?!

När vi väl kom fram till Milford sound hoppade vi på en båt som krusade mellan bergen! Där var det Buffé!! YUMMI!!! Sen blev vi asiater igen – foto, foto, foto.

Grymt vackert var det! Vi hade helt klarblå himmel så¨man kunde se alla bergstoppar och allt! Går inte att beskriva! Fördelen med att åka dit är att även om det regnar ska där vara jätte vackert för då är där vattenfall till tusen!






Som vanligt så lyckas man ju krångla till det om chansen finns... Vi hade hört att man kan se delfiner, pingviner och sälar i Milford och eftersom jag alltid velat se delfiner hoppades jag innerligt på detta... Vi stod på soldäcket och tittade men kom fram till att det nog inte var så mycket att se vid just då så vi bestämde oss för att springa ner för ett snabbt toalett besök. Så fort jag lyckats låsa dörren hör man kaptenens röst i högtalarna – Och nu på vänster sida kan ni se delfiner.

F***********N tänker jag, knäpper knappen på byxorna igen och springer upp och ut på däcket med kameran i högsta hugg!!! Och där var dem!! Ett 10 tal delfiner simmade runt i vattnet! Några kom enda fram till båten!!! SÅÅÅ coolt! Det gjorde min dag!! (hade dock hoppats på ett foto på en hoppande delfin.... men men.. man kan ju inte får allt.. ;D

        


Det blev en lång dag som avslutades med en runda på krogen för min, S och S del när vi kom tillbaka till Q-town. Emma valde att spara på sin mage så hon stannade hemma.


Så var det bara en dag kvar... Vi tog tillvara på den så gott vi kunde och gav oss ut o spelade Frisbee golf! Det var himla kul! Inte minst när frisbeen plötsligt kom i rullning och rullade helt på fel håll, ner i buskar och allt ;) Jag och Emma som spelade för första gången briljerade väl inte riktigt, men jag fick faktiskt bara några ”kast” mer än SoS! Så det var inte så illa. Emma tog på sig rollen att samla på dem! Tyckte jag var snällt ;)




Vi tyckte det var kul iaf och firade med en fergburger... (inga kommentarer... det var faktiskt den sista någonsin!)

Sen tog vi en runda i souvenir shoppen och inhandlade lite minnen från detta slingriga land – Sweet as tröjor!. Efter det blev det kortspel i ”parken” följt av foto uppdelning på rummet ( vi vill ju alla ha allas bilder!) och sedan lite kortspel igen


Queenstown


Natten var den knasigaste på länge – folk som gjorde maskerad kläder kl tolv på natten, trumspel utanför fönstret, huligan tuta utanför dörren kl tre, tända lampor, släckta lampor..... heeelt hopplöst att sova med andra ord! (hoppas att denna natten blir bättre för våra S, de ska ju trots allt bo med dessa människor i två nätter till!....) Jag och Emma gav dock igen lite i morse och var inte helt så tysta som vi borde och rååkade tända lampan för att kunna packa!

Nu har vi åkt buss hela dagen och befinner oss i Christchurch – resans sista stopp. Bussresan var ganska lång och tråkig... de flesta sov, inga speciella stopp eller liknande. Kändes mer som en resa man bara skulle få gjort...

Här har vi nu två nätter innan vi på tisdag flyger tillbaka till Australien! Där blir första stoppet Perth där vi möter upp Emmas föräldrar! Det ska bli hur kul som helst att träffa dem!!! Kommer nog dock kännas lite konstigt. Plötsligt blir hemma verkligt igen. Men vi saknar er, så det ska bli skönt!

Nu blir det nog en dusch och en film innan vi bäddar ner oss. Imon är en ny dag, och inte vilken som helst, eller hur Pappa?!! (glöm inte säga grattis till honom!)

För att lite snabbt avrunda vår månad på Nya Zeeland så kan jag bara säga att vi är helnöjda!!! Det har varit en underbar månad som förvisso gått enormt fort. Men vi har haft det super!!! Kan inte vänta på att visa er alla massa bilder – för det finns måååånga!!!

Pussen på er alla!!

Malin


(ps, hade fler bilder, men nu  dör mitt internet.... så det kommer nog en fortsättning en annan dag!)

Dags för lite uppdateringar igen! Många dagar har gått, vilket innebär många nya platser att berätta om, så det blir en snabbtitt på lite från var dag. Ber om ursäkt för att vi inte bloggat tidigare, men vi har haft lite bråkiga internetanslutningar (Nya Zeeland lever kvar lite på 50talet vad gäller allt... så ett välfungerande internet är inte A och O....)

Vi lämnade huvudstaden en tidig morgon för att ta färjan över till sydön. En mindre mysig upplevelse att gå upp i ottan, sitta tre timmar på en knagglig båt och sen vänta i evigheter innan alla var inpackade på den nya bussen. Men allt löser sig. Jag o Simon gav oss upp på ute däcket på båten i hopp om att se delfiner – vilket inte var helt ovanligt där, men nope, inga denna gång.... Grymt vackert var där dock! Att krusa mellan de höga bergen var en syn att minnas!

Vi kom fram, och åkte bussen till Nelson. Där var det lite problem med boende, så vi fyra hamnade på ett annat hostel, vilket inte gjorde oss något alls. Där var jätte mysigt. Fick tom en visning rnut genom hela bygget att farbrorn som jobbade där. Gratis internet var där också, synd bara att det inte fungerade – men gratis var det ju!

Vi hittade Sagan om de tre tornen i filmsamlingen, så till Simons stora lycka satt vi alla i soffan och njöt av filmen hela kvällen. Något mer än vägen till supermarketen han vi inte se av Nelson, då bussen hämtade upp oss tidigt nästa morgon....

Påväg mot Westport var vi nu (Följer västkusten söderut). Lite småstopp längs vägen för inhandling av mat m.m. Lunchstopp vid en sjö som är top 10 rankad på listan över världens vackraste platser. Det ni! Vackert var där, men vi har sett så mycket vackra vyer nu att man har svårt att ta dem till sig tyvärr... Däremot missade vi inte ankorna där. Helt hopplöst tama! De bokstavligt talat gick upp i ditt knä i jakt på lunchmackan... att vifta med armarna för att skrämma dem var förgäves, inte sen när man puttade på dem gav de upp... lite väl närgånget tyckte vi ;) dessutom har vi stött på SANDFLUGORNA! Visst att myggbett kliar, men att bli biten av en sandfluga... då pratar vi... USCH! Vi ser ut som prickiga korvar allihop ;)

  




Vi kom tillslut fram till Westport, till ett supermysigt hostel. Tyvärr var det enda vi såg av även denna stad vägen till mataffären.. Det fanns dock inte så mycket att göra där, så inga större missar.

Nästa mål var Lake Mahinapua. På vägen dit stannade vi vid en kustpromenad som tog ca timmen att promenera. Sista byten passerade man en säl koloni, så nu har vi även bockat av att se sälar! Supersöta var de, och ju längre man tittade, ju fler såg man!

'
(pannkakes rock - simon åt upp dem alla!)

I Lake Mahinapua bodde vi på en gammal pub som en gammal farbror drev. Att han kallades tomtens släkting var ganska förståeligt när man såg honom och hans skägg :P Vi bodde i små baracker och tillbringade kvällen i baren där det var maskerad på schemat! Folk gick in för det lite olika mycket... vi var inte helt på att lägga massa pengar på utstyrselkläder... så vi slog våra kloka huvud ihop och gjorde det bästa vi kunde av vad vi hittade i väskan. Det gav resultatet en Rambo, ett troll, ett volleyboll proffs och en icke utklädd. Vi hade en trevlig kväll, men gav upp ganska tidigt. (Vi är två bussar som åker ihop istället för en som det i vanliga fall brukar vara, så det var ganska överfullt i både barackerna och baren.. )

 
(vill man göra en backpacker glad så ger man den mat! vi var med på BBQ för kvällen och var laaagom mätta!!!...)

Måste bara berätta om vår ”gradmother” på bussen. Hon är 70+, reser med oss på Kiwi-bussen, vandrar massor och partar på! På maskeraden var hon självklart utklädd och dansade nog mest av alla!! En spännande dam måste vi nog alla hålla med om, men en mormor på bussen behöver vi nog alla ;)

(grandmother i blått)!


Bussen tuffade vidare mot Franz Josef – glaciärernas glaciär! Huvudgatan var ca 500 meter lång, och det var i stort sett allt där fanns. Kändes lite som en liten skidort med dess snötäckta bergstoppar som omringade byn. Den känslan höll i sig enda till countrymusiken började spelas på pubarna, hihi! Då blev man påkommen om vart man befann sig.

  

gjorde ett snabbt stopp vid ett knasigt museeum. massa konstiga saker fanns där, inte mist tama hjortar - som man för övrigt ser lite här och var på NZ i små hagar!

Vi hade två nätter där. Bodde riktigt, riktigt fint!! lite bortskämde – tom. kyl på rummet!!! WOHOOO!!

SoS gav sig ut på en heldag på glaciären, jag var vääääldigt sugen på att följa med, men eftersom jag redan gjort det två gånger i Norge så fick de pengarna gå till annat ist. Jag o Emma packade därför på oss vandringsbenen och matsäcken och gav oss ut på en av de många och långa vandringsstråken genom bergen för att tillslut nå glaciärkanten för att Emma i vart fall skulle få se sin första glaciär. Vi velade ett tag på vilken led vi ville gå (det fanns verkligen hur många som helst!) hittade en som skulle ta mellan 5-8 timmar (vi blev aldrig riktigt kloka på vilken karta som stämde...). Efter dryga 40 minuters promenad i tuperad terräng nådde vi en stoppskylt – regnet hade förstört vägen... suck.. det var bara att vandra tillbaka ingen. Så två timmar in på vår vandringsdag var vi tillbaka där vi började... Vi tog därför det säkra före det osäkra och traskade längs vägen bort till parkeringen vid glaciären. Därifrån kunde man sedan gå kortare vandringssträckor fram till glaciären. Sagt och gjort. Två mil (30 000 steg, enligt vår egna uträkning!) senare var vi tillbaka i vårt rum – nöjda efter att nått vår glaciär och trötta efter att ha ansträngt oss för första gången på lite för lång tid...

   

I morse tuffade bussen iväg åte igen och nu är vi i Wanaka. Vi har nu lämnat kusten och beger oss in mot landet för att i slutet av resan nå östkusten istället. Några småstopp har vi gjort även idag. Gick bla en vandring runt en vacker sjö som var sanslöst spegelblank!

Vägen hit var slående vacker! Och trotts att vi som sagt är lite mätta på vyerna, så kunde man bara inte missa detta! Körde längs med knall blåa sjöar, höga berg och vacker natur!

Wanaka visade sig vara en riktigt liten söt by. Vi tog en promenad ner till sjön och tog oss ett litet dopp i det blå (bokstavligt talat – blå!) och har nu njutit av S underbara korvstroganoff! Solnedgången jagade vi lite för långsamt – solen hade redan gömt sig bakom bergen när vi fick tummen ur och gav oss ut för att titta... Men det gör oss inget, den tidiga morgonen har satt sina spår så vi bäddar nog ner oss nu. Imorgon åker vi till Queenstown – resans näst sista stopp(i vart fall för mig och Emma, SoS har några dagar till så de hinner nog med några äventyr mer..). Det lär vara partykungens stad, så vi vilar upp oss ikväll ;)

Sådär... som vanligt blir korta inlägg inte så korta längre... men hoppas att ni orkar ta er igenom hela alltet!. Vi är lite sugna på att göra ”Swinget” i Queenstown – en JÄTTE gunga på 70 meters fritt fall.. men det är saftigt dyrt... vill ni snoka så kan jag tipsa om Louise och Alles blogg, de gjorde det för några dagar sedan – www.temporaryaussies.blogg.se !!! visst ser det coolt ut !!!

Nu får det vara slut för idag!

Pussen, kramen, klappen!

Malin

Men fy faaaaaaaaaaaasen vad coolt det var att falla! Kan forfarande inte förstå att vi hoppade, och tittar på filmen så ofta jag bara kan, kan inte berga mig tills ni där hemma får ta del av den! (det får dock vänta tills vi kommer hem, eller ni hälsa på här!)
Nu  är vi i vart fall tillbaka i civilisation igen efter en natt i River Valley - verkligen mitt i ingenstans! Det enda man kunde se så långt ögat nådde var får... hade börjat fundera på om det var en myt att NZ har många får här, för visst har vi stött på detta lurviga djur, men inte mykcte oftare än vi kört förbi en kossa. Fast nu blev det ganska självklart - Det finns får här, I MÄNGDER!

Natten till idag bodde vi alltså i en stuga nere vid en flod med höga berg runt om oss. Mycket mer än så finns det inte att berätta om det.. det var en mysig plats där vi badade lite (eller ja, doppade fötterna, simon var den enda av oss som trotsade det iskalla vattnet) och "klättrade" uppför bergen. Det som var lite skoj med detta ställe var att vi bodde i multirum, vilket vi brukar göra, men denna gången tog man en maddrass, la på "sängen" sidan om grannnens madrass sen fick man duka upp med kudde o sovsäck bäst man ville (täcke kunde man hyra). Så det fick nog plats en 15-20 st i ett rum! lite udda sovrum ;) men det gick det också!

Vi lämnade ganska sent och befinner oss nu i Wellington - Huvudstaden! Könns ganska härligt att vara tillbaka i en storstad igen, även fast jag är mer för de mindre hålorna, men två nätter bland annat folk än de 30 på bussen är inte helt fel :P
Blev ett besök på biografen idag eftersom det är "billig-tisdag" som man kallar det och de flesta nöjen i stan är billigare! Såg den med Sarah Jessica Parker o Hugh Grant! ganska perfekt avkoppling en kväll som denna!

Vi stannar som sagt här i två nätter nu innan vi tar båten över till sydön för vår andra halva av NZ-resan. Imrgon blir det sagan om ringen tur för simon, tvätt för oss andra tre. och sen ett besök på museet!

Har äntligen fått odrning på mina bilder. ber om ursäkt för att det blev lite misstag med dem sist då Emma bloggade. allt var planerat, men jag klantade till det... Här kommer några i vart fall!











 












En vy över det vulkaniska vattnet!



Ett av de många busstoppen, detta i en nationalpark där många scener ur Sagan om Ringen spelades in. Här ska tydligen Gollum suttit i någon av scenerna, vilken har vi inte riktigt kommit fram till än, men nu jar vi ju vartit där i vart fall :)



Vår trogna lilla gröna buss som tar oss hela landet över! någonstans i bakgrunden finns Mordor - det stora berget där ringen ska slängas - men det var för disigt för att se det....




vårt enkla boende för natten.



lite svårt att se kanske, men en vy över stället vi tillbrignade natten på.






Enda sättet att korsa folden på om nan ville vara torr! (små barn roar sig lätt...)



Det fanns i stort sett bara vår stuga där och en o annan gård. Men får det fanns där!!! alla prickar på bilden är får, och fler fanns det kna jag lova!!! ÖVERALLT!

Nu får det vara slut för idag!
kan tillägga som en liten extra kommentar (Emma gillar ju att rätta mina inlägg, så nu ger jag igen!) Anders har så rätt - 15 000 feet,  inte 1500 var höjden vi hoppade från!

puss
Malin

Vi ursäktar oss för att det tagit en sådan tid med uppdateringarna. Finns inget gratis Internet någonstans ju, och det tar lite tid att lägga upp bilder och grejer. Sen har vi ju faktiskt haft bättre saker för oss, helt enkelt! (; hihi. Men här tänkte jag så kortfattat jag kan skriva om vad som hänt sedan senast. Det kommer även någon bild på när vi åkte forsränningen eftersom vi fått in dem på en dator nu..

I äggfisluktsstaden Rotorua träffade vi konstigt nog Sigrid och Fredda från hemma. Helt sjukt. Där bara stod dem i köket när vi skulle laga mat. Det var på väg norrut medan vi åker söder ut. Världen är så himlahimla liten.

Till slut lämnade vi alltså denna äckligt luktande stad till min stora glädje (måste ha ärvt mamis luktsinne, för jag höll på att dööööööö lite då och då, medan de andra bara tyckte att det luktade äckligt). Det var dags för East as (allting i det här landet är ”sweet as”, och därför har dem gjort ett paket på östra kusten som de kallar ”east as”). Vår maoirichaffis hette Pedro, och vi kom att bli kallade ”Team Sweden” alla dessa dagar av honom eftersom vi var de enda svenskarna. Jag fick dessutom namnet ”Blon blon” och malin ”blondie”. Då var han nöjd. Hur som helst så började det med att vi skulle mysa med ett träd och be om fint väder dessa fyra dagar. Det gjorde vi och uppvaktade den med blommor och allt. Fint ska det vara. När vi kom fram till Tatapouri som skulle bli vårt hak över natten  (för övrigt typ världens mysigaste ställe precis vid havet) bestämde vi oss för att se på Whale Rider. Det är en film som spelats in i byn vi skulle till dagen efter, och som har fått oscars och grejer. Så vi tänkte att om vi ska se var den spelats in så måste vi ju ha sett själva filmen också. Så det gjorde vi. På kvällen kom en kille dit och dukade upp till vinprovning med viner från Gisborne. Jag nöjde mig med den lokala ölen, medan de andra glatt smakade på. Satt precis bredvid havet och hade en öppen brasa, och några killar satt och jammade på gitarren. Vi kan väl säga att det var mycket här som vår lilla arma trupp svetsades samman. Medan människor blev mer och mer fnittriga av vinet. Hur mysmysmys som helst, och vi kom att tycka jättemycket om alla i gruppen!! När vinet tog slut fortsatte vi med att sätta oss runt brasan och bara sjunga och prata hela kvällen. Jättemysigt.

Oh.. Förresten. Glömde. Vår kära chaffis hade en jättekul lek som vi gjorde när vi åkte med bussen. Ibland stannade han till vid en fårhage, och så skulle någon öppna fönstret och skrika HEEEY SHEEEEP och sen skulle man räkna hur många som började springa. Den som fick flest att springa vann. Man kan nog säga att Simon satte rekord. Där var inte många får som vågade stå stilla. Vi skrattade så att vi kiknade. Simons nya smeknamn blev härmed ”Hey sheep”.

Dagen efter begav vi oss först till platsen där Whale Rider spelades in. Först fick vi komma in i ett av ”Maori tempeln” där en maori berättade lite om utsmyckningarna och sånt. Hon sjöng oss dessutom en sång och som tack skulle vi svara med att sjunga en sång tillbaka. Detta gjorde vi. Det var en maorisång som chaffis lärt oss. Himla fint.

Hur som helst fick vi höra om historien som låg bakom whale rider och sen fick vi se massa platser som man använt i filmen, och dessutom en av båtarna som de behållt och de ”valar” som strandat på stranden som låg precis nedanför. Jättekul att se exakt var det spelats in i både byggnader och props.

Sedan begav vi oss till Rangituka där jag haft ett av mina absoluta favorittillfälle på hela resan. Vi skulle alla ut och rida. Och här var det inte finrida, utan lekrida. Vi galopperade på stranden med vågorna som slog emot en. Jag och Malin har aldrig ridit så fort i hela våra liv, och vi var två stora leenden. Helt sjukt jäkla roligt. Jag hade jättetajta jeans och kom inte ens upp på min häst, och det tyckte vår ledare var himla roligt. Speciellt eftersom jag var en av de få erfarna ridarna. Hihi. Hur som helst var vi helt dyngsura när vi kom tillbaka efter att ha raceat på stranden. Lätt den bästa upplevelse jag någonsin haft på hästryggen. När vi kom tillbaka skulle vi göra våra egna maorihalsband genom något som heter bone carving. Vi båda valde halsband med betydelsen eternity. Snyggt som tusan. Vet dock inte om vi kommer få dem igenom tullen i au eftersom det är gjort av ben.. Det blir ett äventyr. (;

Nästa morgon började med att vi skulle gå upp till en fyr som låg på Nya Zeelands mest östliga punkt på fastlandet. Det var typ 700 trappsteg. Ganska brant dessutom. Så svettiga som djur kom vi till slut upp (sämre kondis än så här har vi aldrig haft). Lätt inte värt det tyckte jag, men det tyckte nog andra. Sedan bar det av ner igen samma väg. Då tyckte jag att vi var värda en glass efter lunchen, så så blev det! (:

På eftermiddagen kom vi fram till Te Kaha där vi skulle bo. Bodde precis vid havet igen, och nu badade vi. Vissa provade att paddla kajak. För vissa gick det bra, andra mindre.. Hehe! På kvällen chillade vi alla och drack öl och lekte lekar. Sjukt mycket skratt!

Dagen efter detta låg vi på stranden någon timme och tog sedan ett gruppfoto innan vi begav oss tillbaka till äggfisluktstaden Rotorua där vi spenderade ännu en natt. Vårt east as äventyr var därmed slut, och vi tyckte det var SWEEEET AAAS! Hur fett bra som helst!

Efter Rotorua åkte vi vidare till Waitomo där det regnade. Vi satte oss bara på den lokala puben och tog en öl och tittade på rugby innan vi begav oss till sängarna igen.

Igår åkte vi från Waitomo till Taupo. Vädret pendlade hela tiden, och vår chaffis hade kontakt med flygplatsen i Taupo eftersom vi skulle göra vårt sky dive. Ena sekunden regnade, den andra var det sol. Vår sky dive blev uppskjutet till lite senare på eftermiddagen, och med en rejäl blåst fick vi klartecken!!

Vi fyra och en korean skulle få hoppa tillsammans. Föreberedelsen blev att skriva Team Sweden på våra armar så att de skulle komma med i vår film och på fotona. Vi betalade alltså alla för en privat kameraman som hoppade med oss. Ett gäng danskar åkte upp i första omgången, och när planet kom ner igen var det vår tur. Sjukt ful mundering (som ni ser på bilderna), men det brydde vi oss minst av allt om. Vi tryckte alla in oss i planet och lyfte. Vi skulle göra det högsta hopp man får göra som tandemhoppare, vilket är 1500 feet (ungefär 5000 meter). Så glöm inte kolla det nästa gång ni sitter på ett plan. När det är 1500 feet så tänk er att hoppa ut där, för det var vad vi gjorde! Sjukt nervösa hoppade vi alla i varje fall. Tydligen har vi åkt 3 kilometer fritt fall innan fallskärmen löstes ut. Detta gjorde vi på en minut. Sedan hängde vi cirka fyra minuter i luften med fallskärmen innan vi nådde marken. En helt sjuuuuuuuuk upplevelse. Jag har aldrig varit så rädd som när jag hängde med benen utanför planet och sedan åkte rakt ner. Kunde knappt andas av fartvindarna, men fick ändå ihop en bra video! Denna får ni se när vi kommer hem, eller om ni kommer hit! Hihi. Den ligger och väntar på datorn. Bilderna får ni dock se nu.

Som vanligt ligger det fler bilder på facebook. Malins kommer senare, för hon är inte här nu, och jag har inte dem på min dator. HÅLL TILL GODO!

Förresten. Glöm inte Suss och Simons blogg. Där kan ni läsa allt ur en annan vinkel! (; www.sjxll.blogg.se

Emma

BILDER:

Här är vi på väg ner för 7 meters-fallet


Vinkivink


Vi kramar trädet


Malin i maoiritempel

Jag klappar "valen" i Whale Rider


Vi fyra på berg med våra ädla springare


Jag och malin


Första soluppgången i världen denna dag


När vi kommit upp till fyren


Hela gänget inklusive busschaffis. Jättehärligtgäng!!


Jag är jättepepp inför lyftningen


Kan ha varit den värsta sekunden i mitt liv (;









som sagt.. mer på facebook! (;

Massor av bilder på facebook!
Inlägg får vänta.
puss

Det finns lösgodis på Nya Zeeland!!!....

SoS dök upp på hostelet iförrgår och hamnade konstigt nog i vårt rum! Väskorna slängdes snabbt in för här skulle det bli Rafting för hela slanten! Vi blev upphämtade och utkörda till rafting-stället. Med badkläder, hjälm och flytväst på baxade vi in oss i bussen igen och tuffade iväg till floden som vi skulle skrämma livet ur oss själva i... vi blev indelade i grupper om sex i varje. Vi fyra och två holländare som åkte samma buss som mig o Emma från Auckland bildade en grupp. Efter att en av ledarna bett några böner (eller vad det nu var..) på Maoriska hoppade vi i vattnet och klättrade upp i båtarna. De var som stora uppblåsbara gummibåtar. Efter massa genomgångar av säkerhetsregel och olika saker vi skulle göra beroende på hur höga vattenfallen var började vi röra oss nedåt floden. Första biten var ganska lugn. Lite likt Bäverräften på Bon-Bonland med några små vattenfall. Ganska snart kom vi fram till det första fallet som man räknar är ca 2-3meter högt (tas med modifikation, för det såg inte så högt ut). Vår ledare gick igenom reglerna som gällde igen, när han sa ”paddel” så skulle vi paddla, när han sedan sa ”down” så skulle vi ta tag i handtagen, krypa ner i båten, hålla våra paddlar längs med båten och trycka hakan mot bröstet. Sen bar det iväg. Tror inte jag talar för mig själv när jag säger att hjärtat satt i halsgropen och slog 1000 slag i sekunden. Fast det gick så himla fort att man knappt han reagera innan vattnet slog emot en i landningen. Coolt var det i alla fall och vi var alla ganska nöjda över att ingen ramlat ur eller att båten slagit runt, vilka båda var ganska vanliga resultat...

Vi paddlade vidare och hamnade tillslut vid fallet med stort F. SJU meter var det och det pirrade till rejält i magen! Fast ner kom vi även här. Det gick så fort att vi tom. Dök under vattnet i ”landningen” så när vi kom upp och öppnade ögonen var hela båten vattenfylld, men vi slog inte över!! (det gjorde ingen av de andra 4 båtarna heller.

I ett av fallen fick vi hoppa ur båten om man ville och åka ner ensam! Det var för visso inte så högt, men det var häftigt ändå att känna strömmarna i vattnet och att åka ner för ett vattenfall sådär är ju inte vad man brukar göra... Lite bråkigt var det dock att komma upp i båten igen... och det slutade i många skratt, men det är en annan historia.

Det blev lite lek också då en satt längst fram i båten då man körde mot ett av fallen (nedifrån) så att man fick allt vatten på sig.. Jag hamnade ju såklart i den possitionen... fast det var lite coolt, för emellanåt hamnade man bakom vattnet så man kunde sitta där och titta på baksidan av ett vattenfall!

Vi var helnöjda med vår Rafting-dag och trots att vi gärna hade plaskat lite till i vattnet var timmen vi fick värda pengarna! Dock fick man som vanligt köpa bilderna... så de sitter fast på en CD skiva. Eftersom vi har haft lite bråk med virus vågar vi inte stoppa in skivan i en av de stationära datorerna och lägga över dem på USB, så ni får dessvärre vänta på bilderna tills vi kommer hem. Slänger in en bild från internet så kan ni föreställa er oss där istället! ;D (men det är alltså inte vi på bilderna!)









7meters fallet!

För övrigt har det inte hänt så mycket här. Vi tog en promenad ner till parken för att titta på lite naturfenomen. Naturvetare som man är så tyckte jag det var ganska häftigt att se den bubblande geggan och rykande vattnet i de heta källorna som enbart var uppvärmda av jordens inre! Emma och Susanne var mindre imponerade och klagade mest på doften som ligger som ett täcke över hela staden. Vi är alla lite besvikna på att det inte går att lägga in doftinlägg här på bloggen, men om ni föreställer er att ni äter massa ägg, är lite dåliga i magen och fiser så har ni en ganska klar bild över hur det luktar här... Yummi!

Imorgon lämnar vi prutt-staden och åker ut på "East as". Ska tillbringa 3 nätter  på östsidan. det vi hört om det är att man bor på farm, hos urbefolkning osv. rida i soluppgången, jaga possmus osv. vi får väl se! Vi längtar i vart fall!!



Kia Ora! (Maoriska, betyder typ "jag lever, jag lever"... men det används lite då och då av befolkningen här, framförallt på vår Maori-middag jag skrev om sist !)

Malin