AuNu

Sådär ja, det tog ju inte så lång tid att bli färdig att skriva detta ;) Dagarna sedan vi kom tillbaka till Sydney har varit hektiska, men mer om det senare. Vi lämnade som sagt Sydney för snart två och en halv vecka sedan för att blir cowgirls. Åtta timmars bussresa och en natt i Tamworth senare blev vi upphämtade av en cowboy vid namn Hilton. Han tog oss till ett par viktiga ställen innan han körde oss ut i vildmarken. Så efter att ha inhandlat mängder med godis och en och en annan burk öl satt vi ihopträngda i hans lilla buss på väg mot äventyr vi aldrig kommer glömma!

Överraskningarna började direkt. Efter att ha hämtat ut våra väskor ur bussen, som numera var grå av allt damm, och fått tilldelat våra rum (vi hamnade i en liten stuga- pinky’s, tillsammans med två tjejer, en dansk och en aussie) stod vi alla ute för att bekanta oss med varandra. Plötsligt kom en känguru skuttandes (vi hade sett några från bussen redan, men nu stod den bara ett par meter från oss!!). Alla sprang efter sina kameror, vilket Hilton påstod var onödigt – Ni kommer få bilder på den där ändå, sa han… Lite fundersamma blev vi, men det visade sig att det var deras husdjur. Sunny hette den och bodde i deras hus?!!! Så nu har vi både sett OCH klappat känguru (även ätit också, men det är en annan saga;))!!!

Här är beviset!!! ;D (Janet!!!!!!!!)

Gården var fin, bestod av tre hus – Pinky’s, Hilton och Susies hus (susie var Hiltons flickvän och en av våra ”ledare”) och stora huset där Brian bodde – mannen som äger gården och startade Jackaroo och Jillarooskolan 1983. Han är förresten 86 år gammal och medverkar till viss del fortfarande i undervisningen och tävlar sin häst med jämna mellanrum!!! Härlig gubbe det!!!! Sen fanns det en liten ,liten stuga som Kate och Maike bodde i (våra kockar!). det fanns inga närliggande gårdar att se och markerna som tillhörde var oändligt stora!

Första dagen blev det mest lite info. Den största nyheten var att endast engelska får talas i huset och när gruppen är samlad! (det slutade ofta med att jag och Emma stod rum och pratade engelska trots att det endast var vi i rummet ;) dessutom fick inga män vistas i huset efter kl nio på kvällen eftersom det endast fanns en man i huset – Brian!

Första riktiga dagen tillbringades med att lära hur hästarna skulle hanteras, sadlas och tränsas. Jag o Emma kände oss som totala nybörjare efter som allt var precis tvärtemot vad det är hemma! Det blev även en liten provtur till häst! Härligt att äntligen få sitta på en hästrygg igen!
Det var en liten kul sak som hände denna dag(för att fortsätta på temat ”svengelska”:
Jag: Oh, look there is a turtle!!
Emma: no malin, That’s a wizard!!! Oh no, I mean lizard!!!
Hihihih 

Dag 2:

9 timmar spenderade vi på hästryggen denna dag!!!! Den var vår första ko-drivning!!! Vi red dit, upp och ner för alla dessa enorma kullar terrängen består av och föste in dem (till häst) i en hage. Där skulle de vägas en och en – blev en ganska våldsam procedur (kor är ganska korkade djur) och sedan släppas ut igen. Det var himla spännande!!!

Jag o emma på våra ädla springare!
 Dag 3:

Den stora Fence-dagen. Vi byggde staket från morgon till kväll!!!! Det var nog ett av det jobbigaste jag gjort. Att gräva ett 90 cm djupt hål med en 50 kilos järnstång och skyffel tog sin tid. Sen skulle pelarna lyftas i (vägde ju bara ca 250 kg stycket…) och sen skulle masken stampas LIKA fast som den var innan vi började gräva…  Finns inte så mycket mer att säga om denna dagen – vi va trötta när vi kom hem!

Dag 4:

Det var en ganska lugn dag vilket våra kroppar tackade för! Vi red till en lite plattare plätt för att gå igenom hur man travar och galopperar på en häst (en en gång blev jag o emma nybörjare, inga hjälper är som hemma och sadeln skumpar man som attans i ). På eftermiddagen fick vi lära oss lite ”horsemanchip” vet inte om man ska kalla det att tala med hästar.. men vi fick lära oss några knep på hur man flyttar hästen m.m. det mesta sker via våld här, inte riktigt samma försiktiga hand man handskas med hästarna på här som hemma…

Dag 5:

”The day off”! Trodde vi ja….

Vi hade precis fixat vår frukost när Blue (en tjej som jobbade på gården) och Brian bad om att få hjälp med att få loss en ko som snart skulle kalva som fastnat i staketet. Vi hjälptes alla åt att dra efter Brians order, men plötsligt tömdes magen och det sprutade ut äcklig gegga ur munnen och näsan på henne. Hon dog där, framför våra ögon. Brian sa att de var tvungna att skära upp henne för att försöka rädda hennes kalv. Jag sprang till Hiltons hus för att väcka honom och be om hans hjälp (vilket han kommenterade antalet gånger under de kommande dagarna eftersom han tydligen hatar att bli väckt på vilodagen…) När jag kom tillbaka till hagen sprang alla runder och letade i gräset. Tydligen var kavlen redan född! Vi hittade den och den levde!!! Så nu har Hilton och Susie inte bara en känguru, tre hundar, ett lamm (som de också räddat, hon tror för övrigt att hon är en hund och hoppar som en känguru!!) och en kalv!!

Vi var alla ganska chockade över morgonens händelse, men lugnade så småningom ner oss och njöt av en vilodag i solen vid bäcken! Vädret hade vi i alla fall tur med! Och på kvällen tittade vi på film – Australia, vi kan inte få nog av landet, hihihi!

Dag 6: Fårens dag!

Vi red till fårens hägn där vi blev uppdelade i mindre grupper. Alla fick sin vägvisning till enden på paddicken (som de kallar ”hagarna”) och en simpel uppgift – låt så mycket och högt du kan!! Det blev en himla rolig och udda ridtur! Att skrika till häst är inte det vanligaste hemma i Sverige, men dessa hästarna vickade inte ens på öronen. Lite dumma kände vi oss dock, eftersom vi skrek för att skrämma fåren, men vi hade inte sett några får alls….

Vi lyckades tillslut omringa fåren och driva dem tillbaka till gården. Där skulle lammen öronmärkas, kastreras och deras svansar klippas. Det blev en ganska blodig saga…

Kastreringen sker genom att kulorna BITS av med MUNNEN!! (det gjorde inte jag o emma kan jag lova!) och svansen kapades genom ett enkelt ”hugg” med kniven medan någon höll i det stackars lammet. :S

Sen skulle fårens huvud rakas vilket inte var den lättaste uppgiften. När jag rakat mitt får unndrade Hilton och jag var kliig. Njae, sa jag.. varför då? Jo, för ditt får har löss, svarade han med ett brett flin…. de kläderna fick hänga ute den natten! Fick dock inga löss!

På eftermiddagen, efter att fåren var tillbakaförda till sitt hem kom Blue ut ur duschen och undrade om någon ville se en stor spindel. Alla tackade dock nej.. men tiden kom ju då vi skulle in o duscha… Jag gick in för att kolla vart den var (emma ville verkligen inte se den, inte jag heller, men vad gör man inte för varandra…?!) Ryckte lite i draperierna och letade försiktigt (vääääldigt försiktigt) och hittade tillslut en spindel ca 1 cm stor. Vår käre danske vän Reggie var snäll nog att gå in i duschen för att ta ut spindeln. Då plötsligt, när hon står där i duschen och jag o emma precis utanför, kommer en annan spindel va 7 cm stor!!!!! ENORM!!!! Och som vi skrek!!!!!! Hahahaha, fast lite komiskt var det allt ;)

Dag 7:

Dags för kossa-dag nr 2. Denna gången skulle kalvarna märkas och kastreras (dock inte med munnen denna gången!). Vi fick även testa kasta lasso och lägga kalvarna ner på marken. Dessutom fick vi testa att avskilja en ko med kalv ur flocken och driva in denna i en annan hage. Det var spännande! Inte alls så svårt som det ser ut..*host* hihihihi

Dag 8:

Denna dag fick vi känna på Australiens lite mindre lockande väder… regnat hela dagen och varit skit kallt!!! Och vi byggde staket på en blåsig kulle…. OJ vad vi frös!!!! Vi gav dock upp vid eftermiddagen och begav oss hem för att värma oss i soffan vid brasan framför en film. Det var helt ok i vår smak!! Dock åt vi lunch vid 10.30 (med förhoppning att regnet skulle ge med sig) så vi var inte nåådigt hungriga den eftermiddagen! Som tur var hade vi fåra härliga kockar som trollade fram lite apelsin till våra skrikande magar! Vi lärde oss en sak den dagen – ät mer frukost än du orkar och spara lunchen så länge du kan ;)

Dag 9:

När klockan ringde trodde jag att jag fortfarande befann mig i en dröm. Hur mycket jag än försökte öppna ögonen såg jag bara ett guldigt sken i rummet?! När vi kom ut insåg vi att hela himlen var gulaktig och ljuset jätte konstigt… Att titta upp mot solen var konstigt, den såg liksom ut som månen med skarpa kanter – inte som solen brukar vara, en stark ljuskälla.

Vid frukost fick vi reda på att det var smuts som befann sig i luften, inte dimma som vi trott! Det visade sig att det var en sandstorm som dragit in, och även drabbat Sydney (Sydneys största sandstorm någonsin!!!)

Hela dagen var fruktansvärt kall!! Vi fick tom soppa till lunch för att försöka värma upp oss! Med tanke på att stormen hade vält träd uppe i bergen fick vi inte lämna gården denna dag utan ägnade tiden åt att samla ved till morgondagens Bamse-brasa!

Dag 10:

Sista dagen som cowgirls hade vi hästspel – litre gymkhana likt. T.ex. slalom, stafett, tidsrace m.m. himla kul var det! Och massa fart blev det!!! På kvällen var det sen stora ”festen” – öl, enorm brasa (som tom fortfarande rök morgonen efter!) iklädd tjocktröja (det blir kallt på natten) med lite smink. Vilken fest!!! Men trevligt hade vi! Och vi kommer minnas denna resan för resen av våra liv tror jag!

Dagen efter sa vi hejdå till alla och begav oss tillbaka in i civilisationen igen, vilket kändes ganska konstigt!

Nu är vi i Sydney igen, har fått jobb på en båt i Darling Harbour (Captain Crooks Cruises) och har även flyttat in i ett gästhus precis vid stranden i Bondi Beach!

Mer om det senare!!!