AuNu

Igar var forsta gangen det var kallare utomhus an inne pa Starbucks.

Nu när äventyret börjar gå mitt sitt slut tänkte jag återknyta till mitt inlägg den 24 augusti förra året (alltså innan vi åkte). Jag skrev ner vad jag skulle sakna och hur jag skulle lösa det. Nu tänkte jag göra en utvärdering på det (eftersom jag gått på Vittra). Så det i kursiv är vad som stod i bloggen den 24 augusti och det utan kursivt är mitt nya tillägg! Här har ni det!

Det här kommer jag sakna 1: jag slår vad om att det sm-guld jag väntat på i tio år nu (sedan det sista 1999) kommer att tas i år. Det känns då förbannat korkat att inte vara hemma och se HIF lyfta bucklan efter den sista matchen mot Elfsborg. Jag har ju egentligen lovat Sandra att vi ska bada i fontänen det år HIF tar guld.
Lösning: Jag kommer att mottaga resultat-sms från mina egna hängivna supportrar (mor & far) och får kanske nöja mig med att se guld-yran över nätet. Eller kommer de inte ta guld, och då är jag glad för att jag slapp stanna hemma. Gällande dopp i fontänen får jag leta upp någon i au. Det kan ju inte vara så svårt..

Utvärdering: Inget guld, inget gulddopp! Men många andra dopp. Inte i fontäner, men tycker inte att det är så mycket sämre med alla de olika vattenplatser vi besökt. De är i varje fall lika kalla. Dessutom får jag gå i ny lektion när jag kommer hem. HIF är ett helt nytt HIF, och jag har inte den blekaste om vem dem är. Tydligen är det spännande nu, och stackars Rolle kämpar på i Malmö…

Det här kommer jag sakna 2: ICA. Som i affärer, inte lager! Jag tror att om jag skulle beskriva mitt himmelrike skulle det se ut ungefär som en ICA-affär. Det finns allt! Och för att inte tala om ICAs egna varor.. Billigt, nyttigt, YUM! Extra roligt är det med mamis eller papis ICA-kort. Jag stressar aldrig då. Det är en stund för en själv att gå där vid kyldiskarna och sukta! Jag ska ta mig en runda nu i förmiddag! YES.
Lösning: Nu blir det supermarkets och uppnosning av de billigaste. Det kan bli ett äventyr det med! Att inte få allting serverat på ett fat.

Utvärdering: Wolle och Colle i våra hjärtan (wolle-namnet har vi alltid sagt, men colle var något nytt, och jag tycker om det). Home brand och deras egna märken är ju faktiskt nästan som icas egna varor. Skillnaden är att här betalar jag själv. Och det finns ingen Stig. Bara långa långa gångar (en liten ordvits där). 

Det här kommer jag sakna 3: att få post. ÅH. Att titta i brevlådan och febrilt leta och se om det finns någonting till en själv, och upptäcka att det inte finns det, men det finns i varje fall reklam att bläddra igenom, för den är ju faktiskt till alla i hushållet.
Lösning: PAKET hemifrån. GE MIG (uppmaning)!

Utvärdering: Det har ju faktiskt blivit en del kul paket. Julafton var ju absoluta höjdpunkten (blev dock lite besviken när det sista paketet jag öppnade var tamponger)! En stor låda med massa inslagna grejer. Dessutom kom där lite julkort från nära och kära där hemma. En del oväntade. Sen får jag väl inte glömma att nämna FETTOPAKETET som malin fick hemifrån. Hum.. Om vårt rum var litet innan, så… Spenderade en vecka i korridoren sovandes på heltäckningsmattan eftersom jag inte fick plats. Tack så mycket. Malin blev jätteglad.

Det här kommer jag sakna 4: Träning. Hade jag stannat hemma hade jag gått och fixat nytt kort på Aktiverum eftersom jag håller på att gå i taket av att inte få träna. A girl's gotta do what a girl's gotta do!
Lösning: Om jag packar min ryggsäck med tunga grejer (YES! äntligen en bra anledning) kommer det vara ett träningspass att bara få upp den på ryggen innan jag faller död ner på marken igen. Jag gillar det...

Utvärdering: Vi var duktiga på att springa i Bondi där ett tag bland alla hyperbiffar. Tills vi fick ett jobb, och sprang mellan kunderna istället. Kan väl säga att handlederna var det enda som fick en trimning där. Något annat som sprang var kilona (endast uppåt)… Jäkla väska. Inte ens tyngden på den hjälpte till att trimma våra stackars kroppar.

Det här kommer jag sakna 5: att kunna göra ordentliga grytor. Ja, jag vet. Det mesta jag skriver är kopplat till mat, men man kan faktiskt inte bära runder på typ 50 olika ingredienser.
Lösning: Som surrogat-grytor får kryddmixar och dylikt göra en insats. Det är knappast en lösning. Ingen god sådan i varje fall.

Utvärdering: Vi har nog levt på vår specialare: ris, ägg, tonfisk, creme fraiche (kanske något salladsblad) det första halvåret (om vi inte pratar om på jobb där jag endast tryckte ner butter chicken). Sen har vi börjat äta bättre. Därmed dyrare…

Det här kommer jag sakna 6: H&M
Lösning: Det finns ingen

Utvärdering: Skönt att komma hem

 

Signerat: Emma

älskar sydney mer och mer för varje timme

operahus + starbuckskaffe = HEAVEN

Vet inte hur många gånger jag fotat detta jäkla hus. men det är ju så fint

Och igen


Klappar hejdå från dig, mami


Sydney känns som hemma nu. :(


Vår sydney 2000!! Stod där och väntade på att hon skulle komma. Var ganska punktlig..


jajaja. igen


Operahusets fönster och lilla jag. det var sista

Puss från Sydney (kommer nog hem lite senare ändå...)

Det kommer gora ont att lamna min alskade gratishylla. Igar fann jag kaffepulver! Yes! Nu blir det kaffemys om dagarna!

Detta ar de svenska grejer jag hittat i Sydney pa bara tva dagar:
1. Basshunter spelades i en av kladesaffarerna, och jag kunde inte lata bli att tanka pa dig, epis..
2. Cheap Monday jeans
3. Tofflor inne pa sport girl dar det stod Made in Sweden och med en jattestor svensk flagga

Japp.

Igar gick jag och shoppade hela dagen. Mycket pengar fattigare (men mycket var faktiskt presenter). Ska nog ge mig pa att kopa ett par uggs idag ocksa. Efter shoppingrundan gick jag hem och kakade lunch, och sen satt jag med mitt nufunna kaffe i soffan och laste tills jag akte hem till sarah dar hon och krak vantade. Vi bakade pizza (MUMS) och han aven med en liten kortrunda innan jag akte hem igen.

Idag ska jag aka ner till circular quay och saga hejda till operahuset. Och sen ska jag nog ta en kaffe dar. Darefter ska jag promeknixa ut till Newtown och ata thailunch. Och ikvall ska vi ut till nagot stalle i paddington eftersom sarahs kompisar fyller ar. Det ar planerna.

Puss och kram

Tillbaka pa farmen!! Det kanns sa himla overkligt, trodde ju verkligen att jag aldrig skulle fa se den har platsen igen, men nu ar jag har och far knipa mig sjalv ibland for att overtyga mig om att jag lever och att det inte ar en drom!

I forrgar kvall hamtade Suss, Simon och Geoff mig pa flygplatsen. Jag var sa himla superglad att fa traffa dem igen! det kandes verkligen helt underbart!!! Har saknat dem jatte mycket!

Geoff sa att han hade en fodelsedagspresent till mig, lite sahar i eftetskott! tyckte jag inte var lite nodvandigt... men de insisterade och tackte for mina ogon men en halsduk. Ledde mig runder pa flygplatsen (folk maste ju ha tittat!) och sa tillslut till mig att stanna och stracka ut handerna. Nagon tog mig i handen och drog bot halsduken. Det tog mig ungefar en halv sekund att inse vad jag sag och blev helt chockad nar jag inser att det ar Skadi som star dar framfor mig (tjejen jag jobbade med forra gangen pa farmen!). Behover jag saga att det blev ett kramkalas??!! Jag ar nog fortfarande lite chockad dar, men superglad saklart!!!!
Det komiska ar att jag forsokte ringa henne innan jag lamnade Cairns, for ett sista samtal, men hon kunde inte prata for hon var pa Krokodilshow! tusan tankte jag.... Men sanningen ar den att hon ju var med Geoff och SoS. Oj vad grundlurad jag ar!!!

Nu ska jag hjalpa till att fixa frulle! Egg, bacon, toast och stekt tomat. Back on track again!!!!

Kram Malin

Igar regnade det fran det att jag vaknade atta pa morgonen och skulle ga och handla frukost (3000 steg senare var jag och min snygga utstyrsel bestaende av joggingbyxor, loparskor, tjocktroja, regnjacka och en missfargad keps DYNGSURA) till det att klockan blev sisadar fem pa kvallen och jag skulle aka hem till sarah. Daremellan hann jag kopa mig ett paraply, vandra runt ytterligare 10000 steg i alskade Sydney, undvika vissa trottoarer som tydligen attraherade regnet mer an andra (hade behovt ett par stilettklackar eller mojligen gummistovlar for att kunna vada darigenom utan att fa fossingarna blota), lasa min cosmo (vardagslyx) i sofforna pa mitt nya hostel som for ovrigt ar SUPERMYS (bor i en tagvagn med en hongkongtjej som forsoker prata, men bara kan cirka ett och ett halvt ord pa engelska, och en engelsk tant som ar som en riktig mormor), ta en lang och uppvarmande dusch efter att ha promenerat Sydneys regniga gator, tagit en kaffe pa mc donalds osv. Nar jag sedan beger mig till systern har regnet upphort for cirka en halvtimme! yes! anda tiden pa det har dygnet nar det inte oser ner (kan inte hjalpa att tycka att det ar lite mysigt anda...). Kommer hem till syrran och for middag efter att ha promenerat pa morka laskiga gator fran Newtown. Mumsigt. Och sen te, lite chokladlakrits och TV! Ah. Det ar sa himla mysigt. Maste vara latt att underhalla mig. Fixa fram en soffa och en tv, sen ar jag nojd. Vinkade sedan hejda till henne (kanns som man kommit hem till mamma; ring nu nar du ar hemma). Har inte frusit om fotterna sedan vi stod ute i osregnet och byggde staket pa var lilla cowboy-skola, men nu var det dags igen! Sedan krop jag nojd ner i min sang med riktigt fluffigt tacke och en ny bok att lasa! mmm...

Idag ser det mer ut som en riktigt mysig vardag. Vagar egentligen inte saga for mycket, for det ligger nagra morka moln och lurar, men i ovrigt ar solen pa g och varmer mig och mitt humor! Jag blir sa GLAD! Ska ut och shoppa lite nu (ojoj) och sen ikvall ska vi bli pizzabagare hemma hos sarah. Blir ju helt till mig i trasorna!

En liten fagel kvittrade i mitt ora att Malin fick sig en overraskning igar pa flygplatsen.. Hon far sjalv beratta om det! (;

Tack for att ni orkat lasa om min mycket handelserika dag igar.

Och jag vill komma tillbaka till sydney minst tva ganger till i mitt liv. Min absoulta favoritstad.

Pussssssssss (om en vecka idag ar jag hemma)
Emma som snart ar hemma

Tisdag

 

15.28 Shuttlebussen till flygplatsen anländer på Esplanaden för att skilja på radarparet efter ett sista Gloria Jeans besök tillsammans (det andra inom loppet av 17 timmar). Efter att ha blivit kallad tysk av busschaffisen kramar vi varandra hejdå. Tårarna trillar, och med dem ramlar även solglasögonen ner på näsan. Vattnet fortsätter sedan att vila lugnt på kinden på väg till flygplatsen. Jag skyller tårarna på mensen och mensen skyller det på mig.

 

16.39 ”I should have known that the swedish girls’ bag were gonna be the heaviest. Ha ha” / busschaffis som ska vara rolig (kan busschaffisar vara det?). Jag ler nog inombords.

 

15.45 Incheckningen går bra. 21 kg, och en heavy-lapp. Det är lika bra att väskbärarna får något att bita i. Jag gör dem och frugan en tjänst. Nu ska även handbaggaget vägas. Då blir jag svitt. Glömmer till och med att ta ut vattenflaskan som väger minst ett halvt kilo. 6.9 kg, och därmed 0,1 kg till godo (0.6 när jag hällt ut vattnet ur flaskan; rätt ska vara rätt). Nöjd, och ger fingret till incheckningskvinnan. Nejnej, det gör jag inte. Tar snällt min väska och går.

 

16.37 Irrar runder på inrikesterminalen för att hitta något gott att äta (eller; ta med på flyget för att sedan äta). Hungry Jacks har ett erbjudande på hamburgare, pommes, läsk OCH en sundae för 4.95 dollar. Om jag bara hade varit hungrig nu… Nej. Det får bli en scones så att jag kan ta med den på planet.

 

16.44 Kvinnan värmde ju sconen så nu kittlar lukten i min ena näsborre. Åh nej… Nu smälter smöret också. Allt ska man behöva göra själv. Det är ju bara att trycka i sig halva och sedan spara jordgubbssylten till planet. Fint ska de va. Inte lätt att vara smartare än alla andra.

 

16.45 Ja, Malin, halva är uppäten, men den andra delen ligger varm och mjuk och saftig och rykande i (otryggt förvar i) ryggsäcken.

 

16.46 Fortfarande varm och mjuk och saftig och rykande…

 

16.55 Kall nu

 

16.58 Börjar gå runt runt runt på inrikesterminalen för att bättra på siffrorna på stegräknaren. Här får man inte vara på latsidan…

 

17.09 Om inte killen bredvid mig snart slutar sörpla med det förbaskade sugröret så kommer jag trycka upp det i näsan på honom.

 

17.39 YES! Hela planet är fullt, men jag kommer ha två lediga platser bredvid mig. Här ska det bredas ut.

 

17.41 NO! Där kom två tjockisar…

 

Slut i rutan

 

Uppdatering från idag, onsdag: jag önskar jag hade gummistövlar

Emma

 

 

Vi höll oss till vår väl genomtänkta schema! I söndags blev det glass i stora lass!!! De har en väldigt fiffig glassbutik här som vi suktat efter i stort sett hela resan, men varit för snåla för att besöka. Men nu tänkte vi att vi faktiskt fick unna oss ett litet smakprov! Det är nämligen så fiffigt att man först väljer storlek på glassen såklart.. sen får man välja vilken smak på glassen man vill ha. Nu kommer det fiffiga, damdadaaaam: man får även välja vilken typ av godis eller kaka man vill ha i glassen! T ex valde jag Tim Tam och Mars choklad i vaniljglass, då tog glassgubben detta, krossade chokladen och blandade i det i glassen – VIPS så hade man sin egendesignade glass som smakade MUMMA!!! Emmas bestod av choklad och kakglass med Tim Tam och kakdeg (lovar att det är godare än det låter!!) Vi smet ner i skuggan på gräset vid havet för att njuta av våra härligt svalkande glassar!!

 

Igår – sista dagen ihop.... var det så FRUKTANSVÄRT varmt! Så efter vår dagliga tur till Peter Pan gick vi hem för att försöka svalka oss lite på rummet – där är en liten touch av luft kondition! Vid fyratiden på eftermiddagen vågade vi oss igen. Tog en liten (mycket liten) promenad med Gabbi, besökte Peter Pan och gick sedan hem för att göra oss fina inför den stora kvällen!

Vi har rekat runder lite tidigare i veckan efter en restaurang som vi ville äta på denna kväll och tillslut kom vi fram till en som hette La Pizza. Men ingen pizza blev det utan mumsig pasta Carbonara för Emma och pasta med tigerräkor och fisk för min del. Mumsigt värre! Sen blev det en mysig fika på Gloria Jeans där vi lyxade till det med kaffe OCH kaka! Kvällen avslutades med en liten promenad på nattmarknaden och sedan en film på rummet innan vi bäddade ner oss. Superduperbaota mysigt!!!

 

Nu har jag precis vinkat av Emma vid bussen som ska ta henne till flygplasten. Tårarna bara faller och faller. Det är inte första gången som vi skiljs åt under resans gång, men detta är liksom på riktigt på något sätt. Visst vi ses om tre veckor hemma i Sverige och vi kommer alltid att ha varandra, men detta är liksom som ett avsked av resan. Nu är det i stort sätt slut. Jag har i och för sig två veckor kvar på farmen, vilka ska bli hur underbara som helst, och jag längtar jätte mycket till imorgon då jag ska få träffa både Suss, Simon o Geoff igen! Det ska bli helt underbart. Men min och Emmas resa i Au är nu slut. Det känns på ett sätt väldigt skönt. Vi båda är redo att åka hem och det ska bli helt otroligt underbart att få träffa alla igen, men samtidigt knyter det sig lite i min mage när jag tänker på det. Vart tog året vägen? Vi har varit med om så himla mycket ihop alla vänner vi träffat, vissa för livet andra kanske inte lika nära men ändå som vi haft så himla roligt ihop med, fått minnen vi aldrig kommer glömma. Vi har haft dagar fulla med äventyr, med skratt och lärorika stunder, men också tomma dagar med hemlängtan, tårar, långa arbetsdagar och jobbiga flytter. Vi har trots alla med och motgångar alltid hållit ihop. Inte en enda gång har vi bråkat! Och vi har verkligen bott på varandra!! Det känns.. ja, jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara det. Jag har varit väldigt glad att tiden gått fort, annars hade ja nog inte orkat med att vara borta så länge, men nu när slutet är så nära inser man att det vi haft kommer vi aldrig få tillbaka. Men vi har varandra där hemma och alla minnen tar med med oss för alltid!

Året som gått har varit helt fantastiskt. Sitter nu och tittar igenom alla bilder från resans början till nu. Då vi satt på golvet med pannlampa inne på rummet på Backpackers i Sydney och åt middag eftersom vi inte ville äta i det enormt skabbiga köket! (jag undrar om vad vi hade tyckt om det stället idag, vi har ju bott mindre lyxigt under så pass lång tid nu att ens syn på rent inte är den samma som när vi lämnade Sverige) Då vi drog igång värsta diskussionen på hela stadsbussen första gången vi skulle åka till Bondi Beach och satt där med en ENORM karta i knäet helt förvirrade och på fel buss... Då SoS kom hem efter en natts arbete på fabriken och berättade om en galen engelsman de jobbat med, det visade sig sedan att jag och Emma blev arbetskamrater med honom på båten! Då vi kastade oss över kalvar ute på cowboylägret för att bränn- och öronmärka dem. Simons glada skriv ”JIIHAAA” när han kommer studsandes på sin lilla springandes vita häst efter kossorna som en lång prins! Min och Emmas diskussion huruvida det var en turtle, wizard eller lizard som vi såg trippandes över vägen...

Eller varför inte vår första dag på Captain, Emma upplurad på översta decket med värsta fin-maten, jag nere på buffén uppläxad av Mark som lärde mig på Marks vis hur man går på hans båt! Flytten till Bondi som började med två storgråtandes tjejer i Sydney, helt förstörda över att vi inte fick lägenheten förrän natten efter (fast det löste ju sig ändå..). Galna utgångar med Captain gänget, låååååånga arbetsdagar och allt från favorit- till ”hjälp jag är rädd för dem”gäster. Julafton som bara försvann eftersom man inte firar den dagen här nere... Juldagen med mumsig pannkaksfrukost och spännande pakets öppning på golvet i vårt stora rum. Julmiddag hos Alle och Louise (eftersom regnet öste ner och parken därför inte var en bra idé) då jag o Emma glömde halva vår massäck hemma hos oss... Det spektakulära fyrverkerispelet över Harbour Bridge som vi var så nära med ändå inte ”tillåtna” att titta på, men ibland får man ju läsa mellan raderna och blunda för vissa ord... Surf campen som gav oss träningsvärk, blåsor och skavsår till tusen men som ändå var så himla roligt att testa på. Flytten till Melbourne med allt vad den tiden innebar, kräknatt, återförening med våra underbara S, road trip, varmaste dygnet sedan 1902, träff med mattelärare och andra galenheter.

Nya Zeeland med all denna underbara natur, härliga (och mindre härliga..) människor, Skydive, East As, Maori kulturen osv osv.

Tillbaks ”hem” till Aussie-land, uppmötta av familjen Adolfsson. Lyxvecka i Freo med Beccis, Mocca, Maxi, kiwimannen och andra underbara människor. Min och Emmas första separation ..:) Hon till östkusten för en härlig tid med päronen, jag till Geoff och Skadi på Oakalona för en helt otrolig och oförglömlig tid (kan hålla på att prata om det i evigheter så nöjer mig med att inte ens börja). Sen dök min familj upp och det blev (nästan) tre helt underbara veckor med bla middag på vår saknade båt med båda våra familjer, sköldpaddsimning, fraser buss med Greg, mysiga middagar, flyg med mini-mini plan, härlig road trip, visning av mitt och Emmas Sydney, ja, checklistan var lång!

Emma blev 20, Jag blev 20 och vips var vi fyra! Viola och A kom ner. Kanske inte slutade som tänkt, men östkust resan glömmer vi inte! Fraser med vår underbara Frank, Jess och Garry. Båtsjukt gäng runt de paradis lika Whitsundays öarna, kokosnötsplockning, Johan Falk-kvällar!, taco, mys och pardy!

Sista stoppet i Cairns där tiden tycktes stå still och nu plötsligt är förbi.

 

Vi har klarat det och vi har gjort det ihop.

Vi kommer aldrig glömma vårt år i AU!

 

Malin, i överslafen på ”Nomands” i ett kokandes Cairns, 25-05-2010

Låt oss säga så här; fredagen var en craaaaazy dag! Förväntningarna var ju höga, så det var ju lika bra. Vi har hört så mycket om ”Uncle brians”, och om hur bra denna bussresa skulle vara, så vi betalade 100 dollar för det (sjuukt dyrt), och hoppades på det bästa. Alltså. Uncle Brians är.. Hum.. En dagstur där man åker till massa ställen runt Cairns på en buss med en cool guide (vår var Cousin Rodney) som gör sjukt löjliga saker och bussen som man då byggt upp en historia om, och som kallas Gus the wonder bus. Allt på bussen har ett namn. Bland annat hette soptunnan Barry the bin. (: Det låter jättetöntigt, men hela konceptet går ut på att man ska släppa loss under en hel dag och bara ha sjukt roligt och njuta av livet. Så låt mig nu berätta om Gus the wonder bus; Gus fulla namn är egentligen Angus, men man har valt att förkorta det för att göra det lättare. Gus står på framrutan av honom, ifall man skulle glömma det. Gus har gjort det här i 21 år och har alla sorters känslor. Han tutar glatt på alla vägarbetare eftersom de håller hans vägar rena (när han tutar, vinkar vi alla i bussen som några galningar, och vägarbetarna gör detsamma. Vissa börjar till och med vinka innan gus tutar, eftersom de vet exakt vem han är), han ääälskar u-svängar, så han hoppar glatt runt i usvängar flera gånger om, han älskar människorna i en viss stad (vi körde på huvudgatan i staden och gus tutade på varje människa han såg och alla vinkade som galningar eftersom han gjort detta i flera år), han har en flickvän som heter volverine som är en svensk mjölkbil, och en ambulans är jättekär i honom, så hon skriver typ kärleksbrev till honom hela tiden. Gus kan till och med gråta. När hans flickvän inte stod där hon brukar börjar tårarna spruta (i form av spolarvätska som torkas bort med vindrutetorkarna). För övrigt är cousin rodney helt crazy han med. Man skrattar konstant. Dagens gång:

Vid åtta på morgonen blir vi upphämtade av cuzz och gus. Cuzz tar genast reda på våra namn och presenterar oss för alla andra som redan sitter på gus. Han kan alla vid namn, och detta fortsätter under dagen, eftersom det är ett viktigt koncept för Uncle Brians. När alla har blivit upphämtade på sina hostel beger vi oss ut på Bruce highway (gus tutar glatt ”hey Bruce”), och tutar sedan vidare glatt när vi åker förbi alla vägarbetare (och tro mig, det finns en jäkla massa i aussie) som vi vinkar som galningar till. Uncle Brians gör verkligen allt för att göra världen positivare, och alla vägarbetare får verkligen superleenden på läpparna. Hur som helst så kör vi in i ett litet samhälle som är den blötaste staden i hela australien. Det är där det faller som mest regn. Det är här AALLLAAA vet vem gus är. Gamla damer med käppen i vädret vinkar glatt när gus tutar och vi vinkar och det gör resten av staden också när vi kör igenom. Alla blir superglada av att se oss. Och eftersom gus äääääääälskar u-svängar kör vi flera varv i en ”u-turn-facility” som cuzz kallar det. Typ en vändplats. Gus verkligen hoppar fram med små lyckosprång flera gånger om. Sedan kör vi vidare till vårt första stopp där vi först går en liten bushwalk där guiden berättar lite häftiga grejer. Bland annat om en träd som verkligen kan döda dig. Stingertree (hihi, förresten, glömde skriva i början att det första träd cuzz nämnde när vi åkte ut ur cairns var ”electricitree”, haha. Det var alltså en elstolpe (; superfyndigt). Detta stinger tree hade tagit död på fem stycken amerikanare under andra världskriget eftersom de råkade använda det som toalettpapper i bushen. Det började göra så ont av trädet att de fick hjärtattacker och dog. Då blev man lite rädd. Inte nog med att ormarna och spindlarna är de farligaste i världen; här ska TRÄDEN döda en också! Huuum. Hur som helst. Denna walk var vid devils pool som den kallas. Här har 17 personer dött på 18 år. Man ska alltså INTE simma där, har vi kommit fram till. När vi tittat lite på det var det dags för en liten snack. Lite juice och lite kaka sådär på morgonen. Man fick även chansen att bada (i en lite snällare pool), men eftersom vädret var kasst och vi visste att vi skulle få många fler chanser under dagen avstod alla och vi kunde dra oss vidare.

Därefter anlände vi till Josephine falls där vi fick ROCKSLIDA! WIIHOOO. Haha. Sjukt häftigt roligt. Jag och Malin  får egentligen inte bada med våra nygjorda tatueringar, men vi kunde inte stå emot. Oerhört häftigt. Man åkte alltså med vattnet ner över en sten rakt ner i djupare vatten. Typ som en rutschkana! Vi var ju inte sena på det! Superkul.

Efter Josephine falls blev det lekar på väg till Mr Lunch där vi såklart skulle äta lunch. Mest för att hålla moodet uppe liksom. Så det var trevligt. Därefter blev det då lunch. Både huvudrätt, kaffe och efterrätt! YUM! Kan säga att vi var nöjda. En rolig dialog från lunchen:

Mr Lunch till Malin: What’s your name?

Malin: Malin

Mr Lunch: Marlin! Like the fish!

Mr Lunch vänder sig till mig och sager: And what’s your name then? Dolphin?

Hahahhah. Tyckte vi var superroligt. Från lunchen åkte vi till ännu ett badställe. Men nu var det verkligen superkallt ute, så alla badade inte. Malin var dock tapper och hoppade i vid detta vattenfall. Häftigt! Hon simmade under och bakom det så att hon hade det framför sig. Nu säger malin att hon är nöjd med australien. Det var det sista på hennes lista. Alla i gruppen gjorde även det där kastet med håret som är känt för schampooreklamer. Tydligen har någon sånn känd reklam spelats in här, så typ alla gör det. Så det var skojigt.

På väg från detta vattenfall var det dags för disco. Haha. Jag har de sjukaste filmerna på det här. Helt underbart roligt. Vi hade allsång med roliga rörelser, och sen när vi stoppas i någon kö så börjar alla dansa vilt runt gus och springa några varv. Cuzz shakar MEST. Detta finns på film, så det kan ni få se när vi kommer hem. Jag skrattade så hysteriskt att tårarna rann. Stämningen var alltså på topp, och vi skulle få träffa gus flcikvän. Hon var inte där och gus blev superledsen och började gråta. Så helt plötsligt sa cuzz: oooh. Vi gör något kul. Vi skrämmer någon. Om alla duckar och gömmer sig så räknar jag till tre. Sen hoppar ni upp och skriker WOOAAAH. Så det gjorde vi. Litade fullt på vår cuzz. Då får vi se att den vi skrämmer är en gammal tant. Hon börjar plocka upp tusenfotingsgosedjur efter tusenfotingsgosedjur och vinkar glatt med en flaggliknande grej. Då blev det typ skrattklimax på oss alla. Vi hade blivit lurade! Hon hade stått där och väntat på oss! Och det roliga var att hon typ egentligen inte ingår från början i touren, utan hon hade upptäckt för typ 9 år sedan att gus alltid kommer samma tid samma dagar i veckan, och hon hade börjat skrämma föraren i typ ett år med de mest konstiga påhitt. Så de var tvungna att prata med henne, för de äääääälskade henne. Så gjorde de upp en plan att hon skulle göra det som hon nu gjorde för oss. Och det gör hon typ varje gång gus kommer och har gjort i nio år helt utan betalt eller någonting. Bara för att se skratten från dem som sitter på gus när de blivit grundlurade. Vilken tant! WE LOVE.

Haha. Måste även dra ett annat skämt som cuzz gjorde när vi åkte förbi en kyrkogård: ”Everyone is really dying to get in there”. Hahha. Trodde jag skulle tappa mig själv någonstans. Helt underbart vilken humor vi fått uppleva idag! Man kände sig som en treåring med alla löjliga saker man gjort.

Sista stoppet blev ännu ett badställe, men ännu färre den här gången som hoppade i. Himla fint ställe dock, och vi såg sköldpaddor! Där fick vi varm choklad, marschmallow och muffin! Supermys. Till sist stannade vi för platypusletande. Tydligen är det bara 7 procent av australiens befolkning som sett en sådan i det vilda. Och vi såg TVÅ på tjugo minuter! Superdupertur!

På hemvägen blev det allsång till gamla godingar. Till slut klappade vi gus adjö och gav vår cuzz en gigantisk kram. Jätteledssamt. Har verkligen varit en kanondag! Helt galet!

 

Nu vet jag inte vad mer jag kan spotta ut, och ändå har jag missat så mycket. Humm.. Ni får höra resten någon annan gång!

 

Igår kom Gabbi till Cairns! Då blev vi glada! (:

 

Emma

BILDER:


Vi rockslidar! HÄFTIGT KUL



Vi vid vattenfall

Malin på väg in bakom vattenfallet

Schampooreklambild på alla

Utsikten där vi fick varm choklad


Suss och Simon; JAG ÄLSKAR FORTFARANDE MARSCHMALLOWS! Inget family-pack denna gången dock... :(

Gus och cuzz


Gabbis, Malin och jag


SLUT I RUTAN

 

Lite tankar som poppat upp under dagen, eller ja, tankar och tankar.. men lite ord att fylla dagens inlägg med i vart fall! (Jag varnar för ett lite förvirrat inlägg – mer än vanligt (!)...)'

 

Vi har lärt oss att om man börjar dagen på Peter Pan har halva dagen passerat när man är klar där! Köerna där inne är inte dem minsta och folket är inte de snabbaste...men eftersom vi har tid i mängder passar det oss ganska bra att lägga lite av denna dyrbara (...) på att köa, för då gör vi ju något iaf! I morse bokade vi en dagstur med ”den personliga bussen” som Emma nämnde igår. Så på fredag bär det av med den!

 

Sen fick vi sms av Sandra, en tjej vi mötte på Nya Zeeland och reste med där den första tiden och sedan stötte på de sista dagarna innan vi flög tillbaka till Aussie igen. När vi var i Cape Tribulation här om dagen dök plötsligt Sandra upp där på parkeringen i regnskogen?! Världen är allt bra liten va?! Hon bor i Cairns nu i väntan på en vän som ska komma ner från Sverige. Hon har tid i överflöd precis som vi så vi bestämde oss för att slå ihjäl dagen ihop!

Planerna ändrades dock drastiskt (det händer grejer trots att man inte har något alls att göra!!) Då Emma insåg att hennes Westpac kort fått egna fötter och tagit sig en liten egen tur på okänd mark. Så snabbt som attan fick vi springa hem till rummet för att leta. Då det visade sig att kortet inte valt att vandra dit sprang vi bort till banken, hämtade ut pengarna som var kvar och stängde ner det hela. Det skulle ju göras om en vecka i vilket fall.. så det innebär inga större problem men lite nyfikna är vi på vart det dära kortet bestämt sig för att gå, och vem som hjälpt det dit?!... hmmm..

 

Okej, i vilket fall så mötte vi Sandra och tog en promenad  till shoppingcentrat nere i hamnen. Detta var dock inte så skojjigt, så vi gick upp till det stora shoppingcentrat istället!

När man har tid i överflöd inser man plötsligt att man inte får något gjort alls och då blir det plötsligt stressigt istället. Det är en knasig värld vi lever i...Sandra fick flytta fram sin träff med en annan vän en timme för att hon inte HANN till kl ett! Då undrar jag, hur kan man inte hinna när man har absolut ingenting att göra?! Jag tror att jag o Emma borde få första pris vad gäller konsten att slå ihjäl timmar!

 

Det blev sedan lunch följt av den dagliga pausen i gräset nere vid havet ( inte för nära vattnet dock, för då kommer krockosarna!) det är dock lite molnigt idag så efter ett tag smet jag upp till rummet och Emma bäddade in sig i tjocketröjan.

 

Nu sitter vi här på rummet med en kaffe i plastmugg och med lite för gammal mjölk..., fint ska det vá, som Johan själv hade sagt!

 

Vi kom fram till innan att nu när vi har tid att göra precis allt det där som man annars hoppar över kommer vi inte få något gjort alls, så det kommer säkert sluta med att vi sista dagen springer runt som yra höns (ja pappa, mer förvirrade än vanligt) för att hinna med alla måsten innan vi skiljs åt o lämnar Cairns. Jag menar, vi är tex. på jakt efter en restaurang att äta på sista kvällen, men vi har traskat i stan nu i två dagar utan att komma svaret på frågan”var någonstans” närmre... blir kanske McDonalds?! Nej, usch. Det är ingen risk!

 

Nu märks det iaf att det börjar dra sig mot sitt slut. Jag gick till banken igår för att stänga mitt AU-kort (det var tomt ändå, så varför bära på det liksom?!) och Emma stängde sitt idag, mer eller mindre frivilligt... Imorgon eller i övermorgon ska flygbolaget ringa mig och berätta när jag kan flyga hem och varifrån! Så snart kan dagarna räknas ner på riktigt!

 

Nu ska jag återgå till att läsa min bok! För jag menar Tänk om jag inte hinner läsa ut den innan vi lämnar Cairns?! Det går ju inte, för att bära på den i onödan är det inte tal om!

 

En liten puss från mig här nere i tidsfördrivet!

Malin

 

OBS! Ett litet extra tillägg från Emma: nu har malin läst detta inlägg högt för mig, och jag bara; fan vad långt och bra du klarar av att skriva om en dag som det inte har hänt absolut någonting på! Det låter som vi har gjort så himla mycket. Dessutom vill jag tillägga att det blidde inte bara kaffe i plastmuggar med för gammal mjölk; när kvällismackorna skulle bres idag blidde det med vår nya vän smörSKEDEN, eftersom herr kniv tydligen inte är viktig. PUSS från mig också

 

 

 

 

Eftersom vi aldrig kom åt internet igår och kunde lägga in texten ovan så blir detta nu ett dubbelt inlägg.

Timmarna idag har faktiskt rullat på förvånansvärt snabbt! Vi tog oss som vanligt till gratis datorn på Peter Pan, sen bar det av med bussen till Palm Cove. Exakt vart vi skulle hade vi ingen aning om, men vi hade sett att där fanns en strand när vi passerade med bussen på väg mot Cape Tribulation innan i veckan. Och strand har vi ju aldrig tackat nej till!

 

Straden i Palm Cove med stingernätet i havet, utan detta kna man absolut inte bada, fast det är inte 100% säkert, dessutom följs stranden av "varning för krockodil-skyltar" så vi höll oss på torra land!

 

Klockan var runt 4 när vi kom tillbaka, och vips så hade vi klarat av en dag till!

Flygbolaget ringde mig nyss! Tydligen kan det australiensiska företaget boka flyg från Perth till Sverige, men inte det svenska?! Knasigt... i vilket fall så är det ännu en gång nya datum som gäller. Denna gång lovar jag dock att det är sista gången de ändras (såvida herr Vulkan inte får för sig att prata aska igen...)!

 

Den 12/6 lämnar jag Perth (dvs att jag åker från farmen dagen innan) och landar i Stockholm kl 07.00 den 13 juni!!! kommer flyga ner till Ängelholm under dagen, men vet inte ännu vilken tid jag kommer landa där, men nu är datumet spikat i alla fall!!! :D

 

 Bara för att Emma envisades med att lägga ut en bild jag inte tycker om ska jag härmed göra det samma! Lika ska vara lika, rätt ska vara rätt! ;) Den här är tagen precis efter det att vi kom hem från tatueringsstudion.

Simmsallabim från Malin

 

Vi har inte mycket att göra, men som vanligt vet vi hur man får tiden att gå.. Hum.. I varje fall. Jag har fått någon sorts sjukdom. Jag vaknar mellan 7 och 8 varje morgon och tycker att det är dags att gå upp. Så det gör vi. Därför får dagen många fler timmar att fördriva än om vi legat lite längre. Inte så smart, emma… Men idag var vi utanför hostelet tjugo i nio och satte oss nere vid havet och tittade lite. Sedan begav vi oss till Peter Pan i brist på annat. Vra ju tvungna att vänta på att butikerna skulle öppna, så att malin kunde börja shoppa. Haha. Japp. Det är vad hon gjorde. Hon shoppade! (: Och velade… Men det är man ju van vid vid det här laget. Sedan åt vi lunch. Därefter lade vi oss ute på gräset och solade. Och där låg vi tills vi trodde att det skulle börja regna. Då gick jag ut och motionerade istället. Men det började aldrig regna. Men vi väntar på det. Är helt mörkt, så det kommer nog snart. När jag hade varit ute på min runda blidde det mat. Och nu sitter vi här och dricker kaffe. Ska nog gå och reka en runda sen inför vår sista kväll. Vi ska ju äta gott då! Vi har sagt att vi måste ha något schemalagt varje dag, så att man ändå inte känner att det är jättejobbigt. Så så här kommer veckan se ut:

Onsdag: på kvällen tänkte vi gå ut och ta några öl och lyssna på livemusik

Torsdag: åka till Palm Cove och sola (eller onsdag, men sätter det på torsdag, för annars har vi inget här…)

Fredag: Åka med Uncle Brians buss. Haha. Låter töntigt, men ska typ vara askul. Man åker med en buss som är personifierad, och med en gudie som håller igång en massa töntiga lekar och sånt hela tiden. Så åker man ut och kollar på det som ligger runt Cairns. Typ massa vattenfall och sånt. Och så badar man (kan bli lite problem eftersom vi inte får bada med tatueringarna).

Lördag: här ska vi nog gå ut

Söndag: här ska vi äta glass från ett speciellt ställe som vi har suktat efter hela vår aussie-tid. Man går in där, och sen väljer man vilken smak på glassen man vill ha, och sen är där typ huuuundra olika kak- och godissorter som man får välja mellan som dem mosar och sen blandar i glassen. Muuuums. Haha. Så denna dag blir en glassdag. Mer har vi inte inplanerat här (;

Måndag: på kvällen blir det avslutningsmiddag

Tisdag: jag åker till sydney

Onsdag: malin åker till perth

 

That’s it! Pusssochkram emma



Malin i morse!

I lördags var vi ute på revet. Vi åkte ut till Port Douglas (norr om Cairns), och därifrån ut till det yttre barriärrevet. Förutom snorklingen ville vi prova på att provdyka eftersom vi fick det gratis. För mig och Viola gick det inte så bra. Vi provade under ytan, men fick inte riktigt ihop det, så vi fick bege oss upp igen. Malin provade dock, och gjorde även ett andra dyk. Hon tyckte det var jättehäftigt! Och vår lärare var asnice! Han gillade vi. Jag och Viola nöjde oss alltså med att snorkla och titta på alla firrarna. Helt sjukt vackert. Korallerna är så nära vattenytan att man ibland får ligga helt rak i vattnet för att inte slå i knäna. Eller brösten. Haha. En helt underbar dag med fint väder och snorklande alltså!

 

På kvällen tänkte vi gå ut. Jag var jätteirriterad i ögonen sen snorklingen med linserna och så. Dessutom var jag smart nog att ta nagellacksborttagningen och skrubba i ögonen istället för på naglarna, så med aceton över ögonlocket kan man väl säga att ögonen bara blev ännu mer irriterade. Så jag stannade hemma. Men malin och viola begav sig ut, och kom inte hem förrän fyra på morgonen. Så de hade en rolig kväll!

 

 

 

Igår låg vi först vid poolen under förmiddagen. Efter lunch gick vi vår halvtimme in till stan i gassande sol, så vi var tvungna att svalka av oss med en kall dricka när vi kom in. Milkshake till tjejerna och en färskpressad apelsinjuice till mig. Fint ska det va! (; Haha. Vi gick lite i affärer och sånt, och sedan på nattmarknad. Eftersom det var Violas sista kväll med oss tänkte vi fira så vi gick ut och åt. SUPERMUMSIGT och LYXIGT! (: Vi var supernöjda! Efter mycket skratt och prat bestämde vi oss för att förflytta oss lite, och vi gick till ett kafé där det blev kaffe, och en muffin för Viola. Supermysigt!!!

 

Imorse lämnade vi alltså Viola med tårarna sprutandes när bussen körde iväg. Det var inte alls kul. Jag sa till Malin: ”Varför lämnar alla oss? Varför vill ingen vara med oss?”. Jättetråkigt var det i varje fall.

 

Så.. Vädret har varit bajs idag. SJUKvarmt, men jättemolnigt och åskaktigt. Men till saken. Tatueringen blev då gjord idag. Jag skulle ju ha två, men den ena kunde han inte göra så liten som jag ville ha den, så då sket jag i den. Får se om jag kan lösa det hemma. Men vi fick varsin. Malins tog typ 3 minuter att göra, och min cirka 20 sekunder. Haha. Sen var det över! Lätt som en plätt. Inget mer drama där inte…

 

För övrigt är vi redan trötta på att vara här. Lagoonen är såklart på ombyggnad. Och vi ska vara här mer än en hel vecka till!!! Liiiiiiite jobbigt. Men vår sista tvätt i australien är i tvätten nu så det känns skönt. Nu går vi bara och räknar ner dagarna. Känns mest som tidsfördriv. Jag är superredo att åka hem, och Malin till farmen för att sedan komma hem. Så. Vi är redo.

 

Oj. Tatueringsförklaringar kanske… Min är ett e och ett m som jag satt ihop till en symbol. Det ska då vara för mig och malin. Även för att jag kallats Em här nere. Och vi sa det att om malin är elak, får jag bara leta upp en ny vän som börjar på m. (; Malins är en aboriginsk symbol som typ betyder människor runt lägereld. Och det ska då visa på gemenskapen vi har haft här nere med alla nya människor man träffat och så vidare. JAPP! och jag säger bara. visst är den liten, mamma? man ser knappt den! det komemr inte vara några problem att dölja. tror nog att du är nöjd, längst inne...

 

Och nej, nu regnar det jättemycket…

 

Tack och HAJ leverpastAJ

 

(:

Viola aker :(
Vi tattar oss :)

Emma

Idag har vi varit på dagstur till Cape Tribulation. Det är det enda ställlet där regnskogen möter barriärrevet!! Har varit en mysig dag och vi har sett en bäbis krockodil, en jätte krockodil (fast den var nästan omöjlig att se då den gömde sig i vattnet) och en pytonorm (som var nästan lika svår att se då den låg gömd i bladen - men den fanns där!), massa skog och natur. Har traskat förbi träd som äter träd, träd som vandrar, träd som dödar vissa av sina blad för att resten ska överleva, träd som viker ihop sina blad för att skydda sig mot stormen osv. Australien är en knasigt land!!! Körde även förbi en fågel som har en påse med gift under vingen som den skyddar sig med!!! HJÄLP!





Regnskogen är massiv (och djuren där i lika så...) Satt en spindel vid hostelet vi åt på. Har aldrig sett något så stort!!!



åkte på tur över floden på krockodiljakt. men det var lite för mycket vatten för att se många, men två dök upp! Det bor dock ca 400 st i den floden....... simma där? nej tack!





Här når regnskogen revet. Hade hoppats på en bättre vy över detta, men eftersom vi valde att göra en dagstur han vi inte med det....

Vi är nöjda med dagen och har lärt oss massor om allt mellan himel o jord. Guiden var helt galen!!



I förrgår lämnade vi misson o åkte till Cairns! Sista stoppet på östkustresan och i stort sett målet på min o Emmas (nästan) årslånga resa. Känndes helknas att tänka på det. Vi fick dock lite extra betänketid då bussen var två och en halv timme sen och vi tillbringade tiden på en busshållsplats....







MEN VI KLARADE DET!!!!! Så nu är vi här, i Cairns!
Tog oss till Peterpan (stället man kan boka allt man vill göra och få massa rabatter!) där vi möttes av Helena (hon gick i min paralellklass på olympia)! HEJ!? världen är liten!
bokade lite turer.

Sen igår tog vi oss ut på stan för en HEL SHOPPING DAG!!! Så mysigt hade vi! bara vi tre och massa massa shopping!!! Blev även en liten fika som ni ser på bilden, Viola med sin bamse milkshake (glaset var dock inte fyllt upp till kanten ;))



Och jag hittade min hamn!!!! ahhaha!
folk här nere har kallat mig "fisken" hela tiden eftersom Malin låter som fisken MaRlin när man uttalar det på svenska.... och nu hittade jag min marina ;D



Massa massa krockosar finns det här uppe..... :S
Dessa skyltar stöter man på lite här och var, så om inte stingersen dödar en i vattnet gör dessa enorma bestar det... tror inte vi ska bada alls faktiskt!

Det var allt för idag!
Nu ska vi snart o äta! Detta hostelet har nämnligen en väldigt fiffig grej - gratis middag varje kväll!!! och heter det gratis så är vi där.........


puss o kram, skumbanan
Malin

Efter nio timmar på buss har vi nu anlänt till Mission Beach, det näst sista stoppet på östkustresan! känns lite knasigt!
Mission är en mysig liten stad där det enda man kan göra, förutom att hoppa skydive (som viola ska göra imon!!!!), är att ligga på stranden o gotta sig! underbart tycker vi. Det finnns bara en liten hake - det har regnat hela dagen!!!!!

Så vi har avverkat antalet filmer i sägen på hostelet, som för övrigt är supermysigt!!
I morses var det dock fint väder så vi tog en promenad där vi stötte på en kokosnöt! Genast blev morgonen en väldigt aktiv stund!





 

Att plocka nötterna från träden är det inte direkt något tal om!.......



men på stranden ligger de lite mer åtkomliga! ( inte var dag man går på kokosnötsplockning)





Kan ju säga att det blev ett mindre träningspass för att få upp den där jäk'a nöten!



det hela slutade med att jag var dränkt i kokosmjölk.... men sen var det ju vara den roliga delen kvar!...



...TUGGA TUGGA TUGGA!!!!

Låg i soffan ute på altanen någon timme o knaprade kokos med en bok i andra handen, tills jag o emma kom fram till att en joggingtur längs havskanten på stranden nog var lockande! (kommer nog inte komma upp ur sängen imon eftersom det var ca 5 månader sedan förra joggingturen för min del...)


Eftersom vi inte har något att göra mer än att gömma oss från regnet så passar jag på att blogga om lite som vi inte hunnit med tidigare, så här kommer lite bilder från olika platser och tillfällen utan någon inbördes ordning!




När vi bodde i Noosa fick vi elavbrott på hela hostelet... gick inte göra något alls! så vi knaprade godis i sägen och väntade på att lampan skulle börja lysa igen!
Detta godiset är förresten vår favvis! nästan som hemma, men nästan lite bättre ;D



En kväll på puben!



Redo att lämna Rainbow Beach!!!



Fast efter två dygn på Fraser Island var vi ganska sömniga..



I staden "Town of 1770" kunde man köra Scooter Roo, vilket vi klart hakade på! Tre timmar på scooter!!! FYYY VAD KUL DET VAR! (dock regnade det väääääädigt mycket...)



Jag  Viola, brudar redo att ge sig av!



Även surfing gav vi oss på här! ´Detta var även det sista doppet i havet utan att behöva ha singer suits på sig för att skydda sig mot de livsfarliga maneterna som finns längre norrut.



Viola med sin banan-bräda



såhär såg det ut i Airlie Beach, där vi bodde innan och efter Whitsundays - båtäventyret



och på detta skabbiga hostel bodde vi..... som tur var bara två nätter!!

Det får vara allt för denna gång!

Puss Malin

Tillbaka på stilla land igen! Känns lite konstigt att marken inte rör sig under fötterna eller att behöva hålla sig i saker för att inte falla omkull vid minsta steg man tar... Men det är ganska skönt, och framförallt blir man inte blöt så fort man sticker näsan utanför dörren av vågorna som slår upp på däck.
Har blivit åksjuk såhär i efterhand... äntligen rör sig inte marken -nehej, då börjar huvudet snurra istället... ;)

Vi har haft två härliga dygn på båten! Vädret har varit det absolut bästa tänkbara(!!!), snorklingen har varit bra (hade dock hoppats på lite fler stora fiskar och sköldpaddor, men att simma i stimm med hundratals fiskar är inte helt fel heller!), Solat på däck de stunder vi inte legat i vattnet eller på någon av de snövita stränderna, njutit av vår favorit dricka...  och bara varit! såg en delfin ena kvällen och diverse andra stora fiskrar hälsade på båten när solen gått ned. Maten har varit mumma och sällskapet trevligt, så vi är nöjda!

Bjussar på några bilder som som tur var överlevde ett mindre lyckat bad.... glömde bort tidvattnets snabba flyttning.... tjoff så la vår väska i havet och där i låg min kamera (och våra böcker som är lite svåra att tyda texten i för tillfället..)... än har jag inte lyckats få igång den, men bilderna är kvar på minneskortet och batteriet ligger på laddning så än håller vi tummarna att den ska kunna följa med på fler äventyr framöver!







Vid världens andra finaste strand! Kritvit sand och alldeles jätte blått hav! Nästan så att havet var blåare än himlen, och då är inte himlen mindre blå!


Vi var tvungna att ha stinger suits på oss för att undvika att bli brända av de livsfarliga maneterna som östkusten har att bjuda på. Dock har vi inte riktigt förstått hur farliga de egntligen är, eftersom både fötter händer och ansikte at oskyddat?!...


De tre dummaste frågorna personalen fått:

3. Irländare frågar, Går vattnet runt hela ön? (hallå, bor inte irländaren på en ö???)

2. Når ankaret båtten?...................

1. Finns det vatten under ön?
svaret var: ja, det finns det. Öarna sitter fast i stora kedjor som är fasta i fastlandet, detta för att inte kaptenen ska behöva kolla upp vart öarna befinner sig varje dag då han ska lägga upp dagsrutten......

suck.... ;)





Vår båt!


//Malin

Fraser Island var helt otroligt underbart! Äventyret började i Rainbow beach. Där blev vi indelade i grupper om åtta pers där varje grupp fick en bil, campingredskap och kylväskor med mat. Måste nog erkänna att vi alla var lite nervösa för vilka människor vi skulle hamna med, det är ju trots allt helt avgörande för hur resan blir! Vi hamnade i grupp C, det ni! Det var vi fyra svenskar, Frank från Frankrike, Garry från England, Margo från Holland, Andy från Tyskland och så hade vi Jessica troligen från China, men bodde i England.

Jeccisa var vår trogna vän hela resan genom!


Första kvällen bodde vi på hostelet i Rainbow där tiden tillbringades med att bekanta oss med varandra, lyssna på massa info om Dingo-säkerhet, körning i sand, campingtips osv. Blev en tidig läggdags och en ännu tidigare morgon då allt skulle packas in i bilen och en sista säkerhets genomgång skulle hinnas med. Så bar det av!

Första stoppet blev vid Eli Creek. Jag älskar verkligen den platsen!! Efter att ha plaskat bäcken fram packade vi in oss i vår lilla bil igen och tuffade vidare till Indian Head, platsen där man kan se valar, hajar, delfiner, sköldpaddor och massa massa annat. Det enda vi såg var en orm som slingrade sig runt Andys ben!!!! UJ vad vi blev rädda!

Grupp C i Eli Creek!!!



Efter att ha snackat lite skit på toppen och provsmakat vår öl och cider bar det av i bilen igen för att leta upp första campingplatsen. Vi var 5 bilar som lämnat hostelet den morgonen, så vi campade ihop!

Trots att vi var sist till lägerplatsen var vi första gänget som fått upp tälten och fått maten klar! Inte illa!! Tog en promenad bort till skeppsvraket för att njuta av fullmånen. När vi kom tillbaka var det party på hög nivå i lägret, men eftersom vi var på mer mys humör drog vi oss ner till stranden där vi provsmakade några drickor till.

Middagsdags!




Mys i fullmånsskenet!



Förra gången jag var på Fraser nästan letade vi efter Dingos, det behövde vi inte göra denna gång!!! Kvällen innan var det en tjej som blivit biten! Och under hela kvällen fick vi besök av vakter som upplyste oss om att vi skulle hålla ihop, ta undan maten och hålla ögonen öppna för de mindre klapp-vänliga hundarna. Det tog inte lång tid innan den första dök upp i gräset runt tälten och på morgonen när man vaknade kunde man se fotsteg i sanden i hela lägret!!! ingen blev dock biten under vår vistelse!

 

Vi gick upp tidigt första morgonen – kl fem för att vara mer exakt, för att titta på soluppgången! Vackert värre! Och efter en sån tidig morgon var frukost mer än välkommet, så sagt o gjort. Vi var redo att ge oss av lagom till de andra börjat vakna.... men eftersom vi fått tider mellan det var säkert att köra på stranden fick vi snällt vänta in dessa... Iväg bar det tillslut i vart fall. Planen för dagen var att köra till Lake Mackenzie, men jag föreslog ett besök till en av de enorma sanddynorna först, vilket de andra tyckte var en bra idé. Dock började jag tvivla på detta efter att ha promenerat genom en mycket spindelrik skog med en mindre glad Emma... Fast när vi väl kom ut på den enorma sanddynan glömde vi bort skogen och njöt av att bara vara vi 8 på den enorma sandytan så långt ögat kunde nå!

Soluppgång över vraket

 

Emma o Viola passade på att göra sandänglar i den enorma sandlådan ;)


Det bar vidare till Lake Mackenzie – underbart vackert!!!!

 

Lake Mackenzie




Efter några timmar där var det dags att ge sig av så att vi kunde börja laga middag innan det var kolsvart ute. Efter att ha slagit upp tälten och lagat maten satte vi oss och började spela spel. Vi var på party humör nu! Sista kvällen ju! De andra var dock fortfarande sletna... Grymt roligt hade vi! Och det slutade med att jag, Viola, Frank och Garry fick för oss att flytta ner ett tält ner till stranden och sova där. Dock var vi noga med att flytta tillbaka tältet precis innan soluppgången för att undvika att få mindre välkomna besök av polisen...

Sagt o gjort. När tältet väl var tillbakaburet de 20 metrarna till lägret sa vi att vi kan ju sätta oss på stranden i våra sovsäckar o titta på soluppgången. Lite trötta var vi nog, för klockan åtta vaknade vi av att Emma petade på oss och ville ha frukost... haha, inte mycket till soluppgång där inte... ;) men mjukt och mysigt var det i vart fall!

 

Vi hittade en bild i kameran som Emma lyckats smygta...


Sista dagen på fraser körde vi till Lake Wabby. Efter en lång skogspromenad kom vi fram till en liten sjö som la precis vid en enorm sanddyna! Jätte mysigt var det!!!

Tiden tog slut och vi tuffade tillbaka till båten igen... Lite ledsna att äventyret redan var över, men efter att ha sand överallt, inte haft några duschar och inte många toaletter på två dygn var det ganska skönt att komma tillbaka till hostelet igen!

 Vi kommer aldrig att glömma:

* Vår glada lilla förvirrade fransman. Hans engelska var inte den bästa, men när han väl sa något var det så klockrent och underbart roligt (framförallt med den härliga franska accenten) att vi alla la dubbla av skratt!!
* Garrys härliga chillhet. Han var vår egna lilla björnlika pappa ;) hahah! enda tills han satte sig i bilen då han blev en liten pojke igen med ett enromt leende i hela facet!
* Jessicas trogna leende där hon satt som en liten livlina i nätet!
* Dingosen
* Härliga bad, skratt och äventyr som bara den ön har att bjuda på!

VI ÄLSKAR FRASER!!!!







Vi<3





///Malin

Tankte bara meddela sahar de sista minuterna som finns kvar pa internet tiden att vi overlevde dagarna pa fraser Island och hade helt otroligt underbart! Gruppen var toppen och det finns manga bilder att bjuda pa. tyvarr inte denna gang, men sa fort vi bara kna kommer de upp har!!!

Ar nog utan mobiltackning ett tag till och om vi har riktig otur anda till den 12 maj.....

//Malin